Det är inte ens sagan om konungens återkomst, även om tillvaron nu mest handlar om just det:
att försöka komma tillbaka.
Det är en bild, en spegling, ett tillfälligt utsnitt.
Och
en viss sorts fingervisning om hur det är finns där förstås: bildens delar
hänger visserligen ihop - men sitter inte riktigt samman.
Världen är alltid ett pussel vars olika delar inte någonsin låter sig sammanfogas till en slät, enhetlig, förståelig och alltigenom tolkningsbar bild.
Världen är alltid ett pussel vars olika delar inte någonsin låter sig sammanfogas till en slät, enhetlig, förståelig och alltigenom tolkningsbar bild.
Så
har det alltid varit och så kommer det att förbli; detta är verkligen ingen
djup insikt, snarare en randamärkning av den typen man finner i massproducerade
almanackor i presentbutiker.
Men
ibland blir det tydligt.
Ibland
är det just så, inte på något annat vis.
Nu är en sådan tid.
Spegling i fönster på Borgargatan
__________________
Februaribilden: Ingenting särskilt med det
Januaribilden: En tid av väntan
