Men året är på väg att ta slut, vi står inför almanackans sista bild,
___________________________
___________________________
När man nått så långt i livet att påfyllning med nya månader inte längre är en tanklös självklarhet, då händer också något med spegelbilderna, med speglingarna.
Det fanns förstås alltid en backspegel infälld i varje bild, men nu tar långsamt tiden rumslig gestalt.
Ögonblicken bildar nya mönster, serier, relationer: kartor över andra möjligheter.
Det är inte som att vi förlorat eller vunnit något, det är bara andra sätt att se
November är inte månaden som bjuder på särskilt mycket bilder. En dovt mörker ligger över många dagar, som skuggan av en större vinge
Hur mycket vi än vet att det bara handlar om astronomi så kvarstår faktum: ett mörker är det.
Och i en värld där tilliten allt mer bryter samman, där den som skriker högst får flest med sig,
där de andra i bästa fall är stegpinnar att klättra på men i de flesta fall bara verkar uppfattas som hinder, är det inte utan att man saknar det klara ljuset - och dess spegelbild med vägen in i en annan värld.
Kanske behöver vi lite illusioner för att alls orka vidare.
Tanto
___________________________
Oktoberbilden: Övergångszoner
Septemberbilden: Mörker bildas
Augustibilden: Följa linjerna
Julibilden: Bilden av sommaren
Junibilden: Vem vet vad som händer?
Majbilden: Ibland blir det tydligt
Februaribilden: Ingenting särskilt med det
Januaribilden: En tid av väntan