Himlen är ju alltid nära, även när man skådar ner i vattnet.
Det är som alla vet inte alltid lätt att veta vad som är upp, och vad som är ner,
än mindre varför det nu är så.
Man kan stilla sig med att bara konstatera att det nu är så det är: på detta vis ser världen ut, och inte på något annat.
För den som är fylld av frågor är detta måttligt tillfredsställande.
Men det är inte alltid frågor som ger svar.
Grästuvan som står där mitt i vattenytan berättar förstås något.
Vad man hör beror på vem som lyssnar, men det är svårt att missa insikten att allt som finns i vattnet inte är vatten.
Att det som syns inte är allt som finns - och att denna insikt är ett enkelt självklart faktum som alls inte behöver leda till spekulationer och metafysik.
Det bara är så: det finns mer än det vi ser.
Till himlen återkommer vi en annan gång.
___________________________________
Tidigare månader
Tidigare månader
