Glad och Bitter: 2025

torsdag 6 november 2025

Sorbisk utflykt

Stationen i Görlitz

Visste ni att det faktiskt finns två ganska skilda varianter av det sorbiska språket?
Inte jag heller, förrän jag kollade i samband med vår utflykt till Görlitz.
Lågsorbiska och högsorbiska.
De talas av sammanlagt 20-30.000 personer i det där hörnet där Tyskland möter Polen och Tjeckien.

Lågsorbisk stationsskylt

Nu vet ni det.

I just Görlitz talas numera tyska - och polska - men Cottbus där man byter tåg är centrum för lågsorbiskan, som numera bara räknar sådär 6.000 talare.
Högsorbiskan längre söderut har sådär tre gånger så många.
Den enda sorbiskan vi veterligen stötte på var stationsskyltar och gatuskyltar i Cottbus. Om någon av de 6.000 kom i vår väg så talade vederbörande tyska.

Det är lite intressant att veta ändå.

På universitetet lärde man sig (dåförtiden) att det för sådär tusen år sedan fanns fem skilda slaviska/baltiska folk vid Östersjöns sydöstra kust - och uppräkningen sorber, vender, kasjuber, polaber och prussare, blev som en liten ramsa.

Och man fick vidare veta att polaberna med tiden blev polacker (ungefärligen), medan prussarna gav namn till Preussen och försvann, venderna slogs mot danskarna och kom in i den svenska kungatiteln ("Vendes konung" var ännu Gustaf VI Adolf) för att sedan uppgå i andra folk, att kasjuberna bara var borta (fast Günter Grass skrev att hans farmor var kasjubiska) - men att sorberna var det enda av de fem som fanns kvar som eget folk, en liten spillra, men i alla fall.
Där nere i hörnet i dåvarande DDR.
Allt det där stämde väl bara sådär, men det fastnade.

Vår väg till dessa historiens spår var denna gång delvis kantad av modernitet, att inte säga hyper-dito:

Äventysbadet och inte minst dess namn känns möjligen lite malplacerat
i det senhöstliga Brandenburg

J studerar östlig tysk arkitektur

Uppehållet i lågsorbiskans högborg blev kort, mellan två tåg bara, men vi hann med en liten promenad i kvarteren invid järnvägsstationen, där den ser ut som en ganska typisk småstad i östra Tyskland.

Snart nog gick lokaltåget till Görlitz, med oss ombord. Konduktören dubblerade som försäljare av lättare förfriskningar, och vi unnade oss varsin Cola.

I Görlitz åker man spårvagn (det kan man göra i Cottbus också, för övrigt,
det verkar vara ganska mycket spårvagnar i de nya förbundsländerna), och det gjorde vi, från järnvägsstationen till stadens mitt.

Görlitz har som nämnts på annan plats en ganska fin och välbevarad stadskärna.
Hur mycket som helt enkelt klarat sig undan krigens härjningar, och hur mycket som eventuellt är återskapat, vågar jag inte säga, men tror ändå att det första överväger.

Jämfört med Berlin känns staden definitivt mer syd-centraleuropeisk,
betydligt mer av Sydtyskland, Österrike, Tjeckien, Ungern.
Fågelvägen är det också närmare till Prag än till Berlin.

Obermarkt. Definitivt inte Berlin

Här nånstans i närheten åt vi lunch

Efter lunch var det dags att ge sig över Neisse och in i grannlandet för att få en kopp kaffe,

Sa jag "lite sydligare"?
Palm på bron över till Polen

Görlitz låg en gång på båda sidor om Neisse, så som städer plägar göra vid floder, men 1945 var det slut på det. Gränsen blev den bekanta Oder-Neisse-linjen och av staden blev två - det fortfarande tyska Görlitz på vänstra stranden som blev och är Tysklands östligaste stad, och det polska Zgorzelec på högra stranden.

Gränsen är numera knappt märkbar för en turist. Där finns förvisso gränspålar av i regionen tradtionell modell i schwarz-rot-gold respektive rödvitt, och ett par stadiga polska gränsgendarmer stod parkerade vid brons bortre ände (och ville vid försiktig förfrågan INTE låta sig fotograferas), men annars är det bara att knalla på.

Utsikt mot norr från bron. Tyskland till vänster.

Peterskyrkan sedd från polska sidan

Detta var alltså mitt första besök i grannlandet, och någon analys av polska förhållanden är inte aktuell.

Vi fick en fin promenad och alldeles förträfflig espresso på Czarna Caffka, med utsikt över floden. Det var ungefär allt.

Men nu behöver jag i alla fall inte skämmas lika mycket över att aldrig ha besökt ett av våra viktiga grannländer...

Den höstliga utsikten från Czarna Caffka.
Neisse flyter, osynlig på denna bild, borta till vänster

Det är inte alldeles lätt att vid en snabb blick avgöra vilken del av staden,
och således vilket land, som man befinner sig i. Skyltarna säger dock att detta är Polen.

Åter till Tyskland över en annan bro, bara ett kort stycke uppströms - men härifrån ser Neisse plötsligt väldigt mycket mer pastoral och maklig ut.

Så "hem" till Berlin samma väg som vi kommit, med kort byte i Cottbus, där vi påmindes om att det lokala fotbollslaget, Energie Cottbus som spelar i 3 Bundesliga, åtnjuter folkligt stöd trots att de just genomgått en överhalning med 1-4 i det sachsiska mötet med Leipzig i cupen:

I Berlin såg det ut som vanligt.

Bortsett från att det inte regnade där heller just denna dag.

________________________________________
Far och son i Berlin - noteringar från en regnig resa.

tisdag 4 november 2025

Berlin om hösten - far och son på resa i regnet

Vi har varit i Berlin, äldste sonen och jag,
En repris av en resa som vi gjorde för åtta år sedan,

och som ingick i en ännu längre serie.
En sak är klar: det regnade mer den här gången.
Det blev en bra resa ändå.

"Det regnade och det regnade och det regnade", som det heter i Nalle Puh

Och inte bara det.
Ner-resan präglades av försenade tåg, och av tåg som inte gick alls.
Mitt i natten fick vi leta upp en ersättningsbuss i ett regnigt Malmö, och tränga ihop oss med en väldig massa andra, och deras - och vårt - bagage.
Ståplats över Öresund, det var lite oväntat.

Ankomst Köpenhamn ca 01:15, ett par timmar senare än planerat.

Det blev en kort natts sömn inför tidig uppstigning till Hamburgtåget.

Hamburgtåget gick med rask fart - ända till strax före gränsen vid Padborg, där vi blev stående pga trasiga tåg som inte kom loss från stationen i denna lilla gränsort.

Det var ju lite irriterande, men innebar i alla fall att vi i lugn och ro kunde äta en sen lunch på ett ganska bra syriskt hak på HH Hauptbahnhof - nästa tåg gick ju lite senare...

(Det kunde varit värre - jag underhöll J med historien om hur A-L och jag en gång blivit bryskt väckta i just Padborg på nattåget mot Köpenhamn, vid sex-tiden, och uppmanade att genast stiga av, eftersom DSB inte hade någon lokförare och tog tåget ur trafik - varpå han berättade att han råkat ut för nästan exakt samma sak, på samma ställe)

Syrisk mat i Hamburg. Det blev lammkorv

Nåväl, fram kom vi till slut, med ännu ett försenat tåg, och tog in på Cittadines vid Olivaer Platz i Wilmersdorf, inte så långt från där min farfar med familj bodde under hans första år som Handelstidningens Berlin-korrespondent.

Himmel över Berlin.
Utsikt från vårt rum på sjätte våningen.

Första hela dagen, som var en lördag, passade vi på att titta på några sevärdheter.

Här Gedächtniskirche i sina två varianter (och halva Siegessäule) i choklad i den fantastiska chokladbutiken Rausch, på Charlottenstrasse alldeles invid Friedrichstrasse.
Det finns riksdagshus och Brandenburger Tor att titta på också, för den som så önskar.

På kvällen var det fotboll
Hertha slog Düsseldorf med ett mål på övertid, efter en ganska medioker match

(fast bättre än vid förra besöket då Hertha, den gången i 1 Bundesliga, spelade 0-0 mot Augsburg, ett resultat som väl speglade den matchen...)

Som bilden illustrerar täcker taket på Olympiastadion läktarna ganska väl, vilket uppskattades.
Mindre kul med rök från bengaler OCH cigarretter...

Sa jag att det regnade?

Det gjorde det. I Köpenick extra mycket.
Och blåste. Mycket.

Men vi mötte i alla fall Vilhelm Voigt, skojaren som iförd preussisk kaptensuniform lurade till sig stadskassan - och fick en staty på köpet...

Julen kom till Berlin medan vi var där.
I alla fall till KaDeWe.

Här kommer den.

En sak vi verkligen hann med, delvis väderberoende men framför allt för att det är väldigt trevligt, var att besöka caféer och konditorier på olika håll i staden.

Här Johan i vad som enligt hans egen utsago är favoritfåtöljen
på café Kaffe uppe i Prenzlauer Berg.

Eftersom vi båda varit i stan förr, och avverkat många av de mer obligatoriska sevärdheterna, nöjde vi oss med att betrakta ett antal av dem utifrån och på avstånd.
Här ett urval.

Riksdagshuset kollade vi faktiskt, men där är det alls inte så att man helt enkelt kan kliva in, utan det är bara att ställa sig i kön till ett kontor där man får ställa sig på kölistan för besök, kanske redan till kvällen, eller nästa dag.

Det får bli en annan gång.
(Jag gillar att åka upp i tv-tornet, men vädret inbjöd inte till att beundra utsikter, så det blev inget av heller.)

En dag var vikt för en lite längre utflykt, något som min reseledare brukar göra vid alla sina numera ganska många Berlinbesök.
Ännu en gång alltså ganska tidig uppstigning.

(Cottbus var denna gång dock inte målet, utan bara en plats för byte.
Pga ännu ett försenat tåg blev det dock en liten promenad i denna sorbiska stad)

En del överraskande stationsnamn kan man stöta på i Brandenburg:

(Det handlar tydligen om ett äventyrsbad, modell större)

Jag tänker berätta lite mer om utflykten till Görlitz (och Polen) i ett separat inlägg, men här är i alla fall några bilder - från en dag som ovant nog bjöd på riktigt fint väder (vi hade tjuvkikat i väderprognoserna och flyttat fram utflykten en dag för den sakens skull)

"Obermarkt" i Görlitz, en stad med en riktigt fin stadskärna - i vilken utsträckning den är bevarad eller återskapad har jag inte riktigt klart för mig - här har ju kriget rullat fram ett par gånger.

Görlitz ligger alltså alldeles vid gränsen till Polen, eller för att vara mer exakt och korrekt, staden delades efter det senaste världskriget i en tysk och en polsk del på ömse sidor om floden Neisse, känd från begreppet "Oder-Neisse-linjen" som kom att utgöra gränsen mellan de båda länderna.
Neisse är alltså en biflod till Oder som bildar gräns längre norrut.
Stadens polska namn - villsäga, i dag namnet på den polska staden på flodens högra strand - är Zgorzelec

För att ta sig från stationen till Görlitz stadskärna åker man lämpligen spårvagn, men därifrån över till den polska sidan är det bara en kort promenad.

Längs med Neisse ligger där flera restauranger och caféer, och efter stadig lunch i Tyskland tog vi en kopp utmärkt kaffe i Polen.
Här utsikten från Czarna Caffka.
22 zloty för varsin rejäl dubbel espresso.

Så har jag då äntligen varit i Polen. Det har länge stört mig att jag liksom "missat" detta grannland, vars historia är så sammanflätad med vår, men av olika skäl har det aldrig blivit av.
Nu var det förvisso inget djupgående studium denna dag, men jag har i alla fall varit där.

J som har gjort flera besök, begrundar en svensk anknytning.

Neisse, som här ser överraskande pastoral ut i riktning söderut

Åter "hem" till Berlin

Vi hann med ett kort besök på Berliner Strasse, den gata i Wilmersdorf där alltså farfar med familj bodde runt 1920, och där min far var född ("i Svenska Victoria-församlingen", brukade han poängtera).
Huset är borta sedan Arthur Harris grabbar var på besök, och ingen i familjen minns längre exakt var det stod, men vi tog i alla fall en kort sväng längs memory lane.

Berlin har ju byggt en ny gammal sevärdhet, när man låtsas-återskapat det gamla stadsslottet, i form av en barock-klassicistisk kuliss runt en sen-funkisbyggnad under namnet Humboldt Forum.
Det viktigaste var nog att få riva DDR-kolossen Palast der Republik (en byggnad vars anblick förvisso knappast gjorde någon människa lycklig, men det hela är lite olikt berlinarna, som har varit ganska bra på att låta spåren av historiens vågor fortsätta att överlagra varandra).

Jag har grymtat om det där förut och tänker inte fördjupa mig i det mer.
Bara två bilder.

Alltihopa byggt på en gång...

Det nya "slottet" under pågående byggnad 2017:

Text-förslag 1: "Ja, alltså, en gång fanns det ju ofta två exemplar av allting i Berlin"
Text-förslag två: "Ibland kan man uppleva ekon ur historien"
Deutscher Dom i förgrunden, Französischer Dom bortom den, Gendarmenmarkt däremellan.

Nytt besök hos Rausch. I stort sett hela disken i bild, och ett bra stycke hitom den, bjuder enbart på praliner. Någon lågprisbutik är det icke, men väldigt god choklad har de.
Det blev en liten låda som jag lyckades få hem någorlunda oskadd till den väntande hustrun.

Ett tema för resan som jag glömt att nämna, vid sidan av försenade tåg och ihållande regn, var avstängda rulltrappor. Under reparation, eller kanske under reparation, eller bara avstängda utan närmare förklaring.
Till slut blir man lite trött på det. Eller, rättare sagt, ganska snart
blir man trött på det. Särskilt när man har en resväska att släpa på.
Här en genrebild från någonstans i staden.

Nåväl, till sist var det dags att åka hem.
Mera plats på lokaltrafiken i Berlin än i Malmö.

Och till sist hände det!
Det avbildade tåget var det första DB-tåg som var i tid (på sträckan Berlin-Hamburg).
Det var sedan också Köpenhamnståget - och faktiskt även tåget över Öresund, även om det senare fylldes till bristningsgränsen vid Kastrup, av flygresenärer med t.o.m. mer bagage än vi.

Resans sista övernattning skedde på Savoy i Malmö, där frukosten serveras i en matsal som är bekant från kriminalliteraturen..

Det var även god och riklig, en värdig avslutning på en resa
som var både trivsam och intressant,
och innehöll mycket att berätta om, enligt Goethes iakttagelse.

Sa jag att det regnade en hel del?

----------------------------

Bonusmaterial:
Sorbisk utflykt