Tänkte bara att jag skulle rapportera att vi i måndags avslutade
operasäsongen med att se – och lyssna till! – Madama Butterfly.
Tyvärr missade jag ju abonnemangsföreställningen i vintras
pga jobb; denna gång hade jag garderat mig med att ta semester.
Och det var det värt.
Litauiska lånet Asmik Grigorian är lysande i titelrollen,
och Daniel Johanssons Pinkerton går inte av för hackor heller; det var f.ö.
andra gången på kort tid som vi hörde honom – han stod för mycket av
behållningen i en annars måttligt roande Traviata som var sista punkt i
abonnemangsserien, med en halvdan och svårförklarlig tidsförflyttning och en
ganska skränig sopran i huvudrollen.
Men Butterfly.
Grigorian är som sagt strålande, och verkar
inte tröttas ett ögonblick av att bära hela dramat. Förutom sånginsatsen ger hon oss en rimligt
trovärdig presentation av Cho-Cho-Sans orubbliga besatthet.
Det lyser omkring hennes sång.
Hennes Un bel di
är som alltid operans höjdpunkt, klanderfritt levererad.
Johansson har svårare att göra sin rollfigur sympatisk –
rättare: det är förstås inte möjligt – men den egoistiske löjtnanten blir i
alla fall begriplig; och jag är mycket förtjust i hans röst.
Jag har bara ett fåtal tidigare uppsättningar att jämföra
med, live och på film, men det kändes också som om man här låtit konsul Sharpless ta
lite mer plats och framträda i ett bättre ljus än den lite smålöjliga, liksom
Dr Watson-aktiga figur jag tidigare sett.
Han försöker så gott han förmår
ställa saker till rätta efter Pinkertons koloniala språng och Butterflys
istadiga intill-döden. Det går förstås inte, men han ger det en chans. Bra insats av Johan
Edholm.
Och musiken som sådan. Man glömmer ibland bort hur modern Puccini kan låta. Hur det
förväntade överraskade bryts upp, hur oväntade vägar öppnar sig. Och så det
fina spelet av återkommande teman – eller bara lätta nyanseringar. Allt knyts,
och allt öppnas.
Och man kommer som vanligt att tänka på Stephen Frys enkla
sammanfattning:
”All Puccini operas
are the same:
Young girl falls in
love, becomes unhappy, dies”.
Men det är i alla fall en död i skönhet…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar