lördag 16 juli 2016

Spretiga tankar i en dyster juli



Till slut blir världen så komplicerad att bara förenklingar återstår som förklaring

                                                     *   *   * 
Professionell vänlighet är ingen vänlighet. Professionell artighet har lika lite att göra med välvilja som prostitution har med kärlek.

                                                     *   *   *
Den djupa, den avgrundsdjupa skillnaden mellan att ändra något för att det behöver ändras, och att ändra något för att man gillar förändringar.

                                                     *   *   *
”Det är så trååååkigt med  /infoga valfritt svenskt begrepp/.
Det är mycket coolare med /insert optional American equivalent/”

                                                     *   *   *
 Människor som vill bli sedda men aldrig betraktade.

                                                     *   *   * 
Den här samtida förväxlingen av måtta med medelmåtta.

                                                     *   *   * 
Vissa samband är väldigt enkla. Om man tillräckligt länge predikar ”Du skall ta för dig!”, så får man ett samhälle av egoister.

                                                     *   *   * 
I stället för realsocialismens femårsplaner har vi fått realkapitalismens kvartalsredovisningar. Ansvarstagandet är lika dåligt.

                                                     *   *   *
Unga kamrater! 
Om sådär 20 år eller 30, efter några decennier av fortsatt ständiga teknikskiften, omorganisationer, maskinbyten, nyorienteringar och andra ändringar av saker som ni i dag tar för givna, och en intensiv beredskap för att följa med i detta, ibland till och med en lustfylld sådan, men likväl krävande - så kommer ni kanske att förstå en liten del av den trötthet som en del av oss känner redan nu.
Det kommer en tid – det är den isande vissheten – som inte längre är er tid.
Bara så att ni vet.

                                                     *   *   * 
Det finns också en sorts intellektuell lyteskomik

                                                     *   *   * 
Valfriheten släcker friheten
                                                     *   *   *

Och så de här näringsideologerna som ser dagens kriser som ett gyllene tillfälle att slå sönder arbetsrätten för att kunna öka vinsterna.
Lite som alkoholisten som jublar över att kunna dricka gratis sprit i baren medan skeppet sjunker.

                                                     *   *   * 
Likformigheten är ofta ett större problem än själva formen

                                                     *   *   * 
Svenskarna har ju länge strävat efter att få bli amerikaner. Nu är man på väg att lyckas åtminstone i det, att man inte har någon koll på andra språk än engelska.

                                                      *   *   *
Tänker på min ungdoms fackliga kamp och dess misstag.
Vi ville inte att fackföreningarna skulle vara fackföreningar; vi ville att de skulle förändra samhället.
Det var det som var åt helvete. Det finns få saker som är så bra för ett samhälles balans som starka fackföreningar – som är just detta.
Inte revolutionära kamporganisationer.
Inte en del av statsapparaten.
Inte försörjningsinrättningar för apparatniks.
Utan fackföreningar.

                                                     *   *   *
”Människovärde? Du menar priset på en människa?”

                                                     *   *   * 
Världens komplikationer, som får alltför många att blunda för nyanserna; man hinner inte med att se hur det verkligen är.

                                                     *   *   *
Att kunna skämta om det allvarliga är inte samma sak som att inte ta det på allvar.
Det är alltför många som blandar ihop detta.

                                                     *   *   *
Varför tror människor som farit illa av makten så ofta att det är den gemensamt kontrollerade makten som är problemet, när det i själva verket ALLTID är människors missbruk av den som är det?

                                                     *   *   *
Kamrater i stockholmstrafiken! Det här med att säga tack, när någon stiger ur vägen, håller upp en dörr, eller på annat sätt bemödar sig. Vad är det för fel på det?  Eller ”ursäkta” innan (eller åtminstone medan) ni tränger er fram? Vad är det som är så svårt?

                                                     *   *   *
Var på café – såg folk som talade med varandra, och läste i böcker och tidningar. Man tror knappt att man är i Stockholm; det är som en fläkt av kontinenten.

                                                      *   *   *
Ambitionen att inte lämna någon glipa leder rakt i i fascismen.

                                                     *   *   *
Generationskonflikt:  Livet är faktiskt ingen tävling. Fast – det jag borde komma ihåg: det är ingen utbildning heller.'

                                                     *   *   *
Nej, ingenting är samma sak som. Det finns alltid en hake med varje metafor. Annars skulle det inte vara en metafor, utan en identitet. Men om man tittar på saken ändå, så förstår man.



_______________________________

"Det finns inte bara hål i huvuden - det finns hål i hjärtan också" - Spretiga tankar i juni

"Måste det verkligen vara så att själen får ro först när kroppen börjar svika?" - Spretiga tankar i maj
"Ja, det var mycket vi inte kunde göra förr. Men vi kunde konsten att längta" - Spretiga tankar i april
"Niande - för folk som har etikettsböcker i stället för uppfostran" - Spretiga tankar i februari
"Man måste inte säga allt man får säga" - Spretiga tankar i januari
Man kan faktiskt uppskatta kollektivet och ändå förakta massan - Spretiga tankar i december




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar