Utflykt till Holmarna

Och sommaren gick mot sitt slut.

Och det blev dags för en utflykt till Årsta holmar

Till denna lilla avskilda "vildmark" mitt i stan går numera en reguljär båttur, som är alldeles gratis.

Man tar en liten båt, som är uppkallad efter Årstafrun, från Tanto. Den avgår varje timme men har bara plats för 12 personer, så ibland kan det bli några färder per avgång,

Vi fick vänta en stund på avfärd...

...och fördrev den med att ta en "raw-boll" och en dricka i det lilla foodtruck-cluster som växt upp just hitom brofästena.

A-L fixar beställningen.

Men snart var vi ombord. Det är en otrolig stad vi bor i, där man kan kliva ombord sådär och låta sig färjas till landskap som ser så annorlunda ut än stadens.

Broarna dominerar holmarna, som i grunden är tre stycken men som numera i princip växt ihop till en, de små¨sunden mellan dem är inte mer än sumpiga diken.

Det har inte med landhöjning att göra eftersom holmarna ligger i Årstaviken som är en del av Mälaren och inte känt av någon landhöjning sedan typ 1100-talet, utan handlar mera om vanlig igenväxning.

Och särskilt djupa eller breda har de väl aldrig varit.

Ja, de båda järnvägsbroarna, den gamla från 1929 och den nya från 2005, dominerar som sagt utblickarna särskilt från holmarnas västligaste del.

Och man får verkligen se dem från ovana vinklar.

Som framgår av översta bilden framstår den gamla brons anknytning till romerska akvedukter ännu tydligare när man ser den härifrån.

Och apropå vinklar, så får man förstås många nya, både under den lilla båtfärden och ute på holmarna.

Och så var det detdär med bävrarna.

Det har varit mycket snack om att dessa samhällets fiender slagit sig ned vid Årsta holmar.

Det må så vara. Men särskilt många spår av dem ser man inte.

Ön är full av träd och buskar av de mest skilda sorter. Vi noterade ask och alm och lönn och ek och kastanj av de ädla träden. Samt björk, al, sälg och tall, och ett par vildaplar, fläder, hagtorn. 

Säkert har jag glömt något. 

På många håll hade grenar blåst ner, träd fallit, stammar murknat, det finns partier där det ser om inte skräpigt så i alla fall ganska rörigt ut.

Men spår av bävrars framfart var det glest med. 

Sant, det fanns inga aspar - vilket ju oftast snabbt blir följden av dessa marodörers framfart.

Dock var det tydligt att de som har överinseende över växtligheten på ön är beredda:

(så där har man ju preparerat några trän i sina dar...)

Till slut hittade vi i alla fall några gnag.

Det var bara det något förvånande att flera av dem var tallar.

En bäver som fäller tallar när det finns en ö full med lövträd, har man hört på det?

A-L begrundar bävrar utan normalt bävervett

I en vik längst bort mot Skanstullhållet hade en husbåt hittat en fin ankringsplats.

Oklart dock om den är bebodd. Men utsikten är hursomhelst bra .

Så småningom blev det i alla fall tid att ta sig hem.

Vi fikade - te och norska smurte lefser vid båtbryggan - i väntan på första lägenhet åter till hemtrakterna.

Som synes var vi inte ensamma.

- men vi fick friplatser och kunde gå förbi kön eftersom det fanns just två platser över och övriga sällskap var större.

Och så kom vi hem och blev avsläppta vid Tantobrygga.

En utflykt som kan rekommenderas!

_______________________________

Sommarrapport kommer snart...