Surgubbe på tunnelbanan

På tunnelbanan läser jag gårdagens SvD, kultursidorna. Känner mig ganska ensam ibland skärmhållarna. men där finns en och annan med Metro, så jag framstår inte som fullt så kufig som jag egentligen är.

Åtminstone inte tills jag tar fram pennan och börjar anteckna. På tidningen. Som är det enda jag har till hands.

Hade egentligen tänkt lösa korsordet (det är därför jag bläddrar i kulturdelen) men fångas av några artiklar.

De innehåller intressanta saker och bereder mig glädje, men så stannar också något annat. Några tankar om bildningens begränsningar.

En artikel handlar om språket, bland annat om pluralbildning under engelskans massiva inflytande. Och om hur språkvårdarna givit upp det fullkomliga motståndet mot engelsk s-plural, och i stället försöker lotsa fram rimliga lösningar.

Det har jag inga synpunkter på. Eller rättare, jag finner det lite trist men kanske ofrånkomligt.

Men nej., det är något annat nu.

Bland situps, storysar, och zombies stöter jag på en avocado. Och studsar lite (eller om det nu bara är tunnelbanevagnen som kränger till?).

Vad har nu detta i grunden spanska ord där att göra?
Det har en enkel svensk böjning. Det är knappast ett exempel på anglifieringen.

Men det finns där.

Varför?
Jag vet inte.

Men tror att det kanske är en sådan där euro-tanke:  ”utländskt” – alltså ”internationellt” – alltså "engelskt”.

Dem möter man allt fler av.

Bläddrar vidare.

Recension av utställningen på Waldemarsudde med anledning av Folkskolans 175-årsjubileum.

Ett bärande led – bland flera – i recensionen är hur den svenska skolan under vad anmälaren kallar dess guldålder, kunde använda material av några av landets största konstnärer; Selmas populära geografibok om en gåsflock är ett ofrånkomligt exempel, men även det faktum att Carl Larsson och Nils Kreuger målade skolplanscher och illustrerade skolböcker berörs.

I ingressen är dock de båda målarna borta.

Där är det Selma och August Strindberg som är det ”kulturgiganter som bidrog till högklassiga läromedel”.

Funderar. Vad gjorde Strindberg för läromedel?  Själv tvingades jag förvisso pressa mig igenom både Hemsöborna och Röda Rummet i skolan, men det var ju en annan sak.

Vilka läromedel bidrog titanen med?

Kanske finns de, fast jag i min halvbildning är omedveten om dem.

Men varför står det inget om det i texten?

Jag går igenom artikeln igen.

I texten inte ett spår av August.

Och en misstanke smyger sig in.  Det handlar ju om gamla författare, stora, konstnärer på Nobelprisnivå.

Då måste ju Strindberg vara med.

Man vet ju. Liksom

Annars var det en trevlig tunnelbaneresa.

Spretiga tankar i mars

Ni oroar er för klimathotet. Det är ganska meningslöst.
Det kommer att hinna gå åt helvete med det vi uppfattar som civilisation, människovärde och gemenskap långt innan klimatförändringen hinner knäcka oss och planeten.
Dit är det fem, kanske tio, kanske tjugo år, ju!

                                                                *     *     *

Folk som gärna vill se livet som en tävling glömmer lätt bort att det i tävlingar inte bara koras vinnare.

                                                                *     *     * 

Vikten av folkbildning.  Världen dör i det ögonblick folkbildningstanken överges.

Inte ”en skola i toppklass”. Inte Pisa-resultat.  Inte spetsforskning.
Folkbildning.
Den centrala tanken av att man har det bättre om man vet

Att man beter sig klokare om man vet

Att man gör mer rätt om man vet  -

Den tanken.

                                                                 *     *     *

Det här med att i likhet med alla andra stoltsera med att man (som alla andra) inte ”är som alla andra”.

                                                                *     *     *

Om vi inte säljer fler produkter har vi inte råd att döva vår ångest över att konsumtionen håller på att ta död på planeten.

                                                                 *     *     *

Inte så få människor går vilse i sin ambition att undervisa andra om det fåfänga i att försöka undervisa andra.

                                                                *     *     * 

Jag tycker att det var fel låt som var fel.

                                                                 *     *     *

Vi lever förvisso i en tid utan allvar, utan äkthet.  Men var det annorlunda förr?  Är det kanske bara för att vi tycker oss ha facit till det där som var (som om det förflutna utgjorde ett test!), att vi nu ser det som faktiskt blev kvar – det är ju också ett sorts test på äkthet! – och kan bortse från allt det som lämnades - är det kanske bara detta som gör att vi vid jämförelse tvingas skugga våra ögon inför det bländande skenet av i dag?
Kanske är det så. Kanske kan det vara så.

Men jag tror ändå inte det. Har verkligen en tid så belönat bedrägeriet som vår?

Den som synar en bluff betecknas falskspelare.

Den som frågar efter substans benämns tråkmåns.

Den som efterfrågar eftertanke blir förbisprungen av hopen på väg till kejsarens parad i sina nyaste kläder.

Så mycken osäkerhet”

Så mycket tvärsäker rädsla!

                                                                *     *     *

Lite för många som talar om frihet menar i själva verket frihet att utöva makt.

                                                                *     *     *

Den här idén om att ”Jag betalar, då kan jag ta mig vilka friheter som helst”, var kom den ifrån?  Tanken att den andre då upphör att vara medmänniska.

                                                                 *     *     *

Tävlingsprogrammen på TV är inte bara dumma och får oss att tro att det inte är underhållande om inte någon tävlar.

De tränger också in i bilden av hur tillvaron är konstruerad: nämligen så att människor måste slås ut.

                                                                *     *     * 

Grammatisk övning kring subjekts- och objektsform, tredje person pluralis:

Om man skapar ett samhälle, i allt väsentligt inrättat för dem som bor i Täby. Och de som bor i Täby samtidigt envist säger att det styrs och kontrolleras av dem som bor på Södermalm.

Då är det kanske inte så konstigt om de som bor i Skinnskatteberg eller Rosengård känner sig lite utanför.

Nb att jag naturligtvis är neutral. Det vore mig främmande att hävda att det förhåller sig på detta vis. Men grammatken intresserar mig.

                                                                *     *     *

Man kan verkligen tycka synd om trollen som tvingas leva i det land de beskriver.
Och glädjas med oss som får leva i det land vi ser.

                                                                *     *     * 

När mobben gastar om "mörkande" försvarar sig journalister med att de faktiskt säger sanningen.  Men mobben är ju inte intresserad av sanningar, utan av osanningar.

Den som inte förstår det har avhänt sig all rätt att bedriva mediekritik.

___________________________________

I en värld där man alltid försöker vara smartare blir vi alla dumma. - Spretiga tankar i februari

"2017 – ännu ett år för dem som ser livet som en tävling, inte en gåva?" - Spretiga tankar i januari
"Dilemmat: När man river en mur försvinner också porten som ledde igenom muren" - Spretiga tankar i december

Några ord om fackets roll

Tänker på min ungdoms fackliga kamp och dess misstag.

Vi ville inte att fackföreningarna skulle vara fackföreningar; vi ville att de skulle förändra samhället.

Det var det som var åt helvete. Det finns ingenting som är så bra för ett samhälles balans som starka fackföreningar – som är just detta.

Inte revolutionära kamporganisationer.

Inte en del av statsapparaten.

Inte försörjningsinrättningar för apparatniks.

Utan fackföreningar.

Så jag samlade några dikter som alla har det  gemensamt  - och kanske bara det - att de är skrivna med utgångspunkt i fackföreningsmöten vid några tillfällen under de senaste åren.

          1.

Den stilla demokratins tåliga väntan

fyller alla rummen på konferensanläggningen

Dagordningen säger: man kan älska utan att döda

Och bekräftar att den tid det tar att bygga ett hus

inte är något mått på dess värde

I förhandlingspauserna ser vi ut i regnet

över klipporna som klättrar ner i havsviken

utan rädsla    Vi vet att alla rörelser

för oss närmare det oundvikliga slutet

Men väljer ändå att syssla med det eviga

och närliggande     Bara så

kan vi framhärda i det mänskliga

i denna villornas tid    Där ingen trygghet finns

måste man ändå reparera broar och fördämningar

och tro att skillnad gör skillnad      Tillsammans

några ögonblick  i en mötessal

lyfter vi för en kort förtvivlad stund

mot högre rymder, burna av avtalstexternas karga poesi

en termik som trevar, prövar, gång på gång försöker

          Det är den enda.

      2.

Hur skall vi kunna  försvara  oss

när hoten utifrån också kommer inifrån

och hoten inifrån också kommer utifrån

Våldet, makten, hoten är också språk

Men språk som brutit samman

i sin kommunikativa förmåga

Det är som om dessa människor

inte längre vill oss något

Jag fryser, som alltid i februari

när snön har upphört att vara genomskinlig

Timmarna på träningscykeln gör mig

inte varmare, och den sortens styrka

som orkar hålla handen uppe till ett stopptecken

har jag just aldrig haft 

Speglarna säger att tiden rinner bort

och jag är mindre intresserad av mening än någonsin

Jag letar bara efter en liten ficka

där jag kunde bjuda en smula motstånd

Det finns inga handböcker för sånt

Inte ens i poesihyllan längre, där ändå

enstaka fragment länge fanns kvar

Inte i plenisalen eller på gymmet

och aldrig i kyrkan, det kan man svära på

Några ögonblick innan fackföreningens årsmöte avslutas

kan jag vila i en förnimmelse av lugn, förvisso utan tillförsikt

men ändå  -

Det varar inte länge, men det blir kvar                                                                                          

3.

Blommorna jag fick från kamraterna i sektionsstyrelsen

står på köksbordet som en påminnelse

om att livet inte har någon mening

eftersom ord som förgäves eller färdigt aldrig har det

och eftersom drömmarna tilltar i styrka i samma mån som hoppet avtar

och vice versa     Det finns många sorters sådan växelverkan i tillvaron, det kan

någon gång få oss att drömma om balans, vilket förstås är fåfängligt

men växelverkan håller oss i rörelse

Och blommorna är vackra      

4.

      Efter avtackningen

Nu står de inledande kaffekopparna redan tömda

vid kanten av borden    Sorlet har tystnat

och en enveten koncentration äter av salens syre

Kanske är detta det sista fackföreningsmöte jag är med om                                        /

Sista gången som det är nog med förslag      I den mättade tystnaden                     i

just innan ordförandens klubba träffar bordet

och ännu en punkt kan läggas till handlingarna

och strax är det dags för en bensträckare, men först bara

styrelsens svar på en motion från sektionen i Luleå –

Det finns en sång som uppstår ur själva rörelsen

Ibland kan den få hjälp av någon, en fågel i senvinterbuskens virrvvarr

eller en vind över den öppna fjärden, men ibland vet ingen

(nej, inte du heller!) hur det egentligen går till, vad som faktiskt hänt

Det är bra   Sångers hjärta skall man inte rota i

Låt sparven sjunga   Låt vinden dra över vattnet,

medan tiden långsamt vaknar ur sömnen

Och låt fackföreningsmötena fortsätta                                                                                                                           

Min mamma och jämställdheten

Mamma och hennes syskon när lillbrorsan tog studenten

Nyss passerade först min mammas födelsedag, och sedan Kvinnodagen.
Det fick mig något att tänka på min mammas grad av jämställdhet och frigörelse, och hennes – och förstås även min – position i tiden.

Och det är, förstås inte alldeles enkelt.

Min mamma "fick studera", som det hette. Hon tog studenten, vilket bara en minoritet av flickor i hennes årsklass gjorde. Så gjorde även hennes båda systrar, liksom - förstås - de båda bröderna.
Hon kunde ta sig fram på franska, tyska och engelska men hade den sista tiden nog glömt bort det mesta av sitt latin. Efter studenten gick hon en handelsskola och fick sedan en yrkesutbildning som postexpeditör, ett yrke som hon även utövade.

Och sedan blev hon hemmafru. Ajöss med jämställdheten. Födde tre barn, tog hand om dem, lagade mat, städade huset, passade på familjens ekonomi – det ingick en del matte i vägen till studentexamen även på latinlinjen.

Och när hon så småningom kom ut på arbetsmarknaden igen så var det i den mest typiska av kvinnosektorer – barnpassning.
Först som dagmamma, sedan som vårdare av sjuka barn.

Allt medan hennes make, studiesekreteraren och redaktören, drog hem pengarna.

Tröstlöst alltså?

Ändå inte. För jag och min syster växte upp i ett hem där både mamma och pappa hade studentexamen och annan utbildning, där mamma också kunde fråga om vägen på tyska eller till nöds tyda en latinsk inskription. Även om hennes håg måhända faktiskt snarare låg åt dagbarnsvårdhållet än åt matematiken eller latinet – jag tror hennes bästa tid på många sätt var just den då hon arbetade med barn – så var det en självklarhet för oss att mamma och pappa båda två hade den där intellektuella grunden.
Hade "fått studera"

Och för den delen, att man kunde vara hemmafru av någonsorts val (och, ja naturligtvis av konvention), inte för att man inte skulle klara ett intellektuellt arbete.

Det är som med det mesta här i livet: det finns flera sidor av saken, när man tittar lite närmare på den.

                                      Postexpeditörsutbildning nån gång på 40-talet. 

                                   Uppgift: Hitta mamman!

The language of honour and heroes 2.0

Besökte landets största köplada.

Noterade något med språk. Inget överraskande, inget nytt. Men tydligt.

Här är ett begränsat antal exempel.

Nej det är ingen tvekan om vad man vill signalera.

Inte bara "the fashion shops" har bytt språk

Ibland uppnås en möjligen oavsedd komisk effekt för den engelskspråkige

Det skall böjas i tid...

Den pedagogiska ambitionen överträffar understundom språkkänslan

Mars - inget att lita på

I ett enda avseende kan man lita på månaden mars: det går inte att lita på den.

Ingenting är sant i mars.
Inget är förblivande. Ingenting blir kvar
i mars. Allt är förbidrivande.  Det som ser verkligt ut
är sken, Det som ser ut att betyda något
förvandlar sig, pekar på något annat, glider undan.
Inga tecken låter sig tydas eller tolkas
Ingen skillnad mellan flytande och fast

I diset ser man att man inget ser
Det är en tid som går
Och sedan inget mer.

                                                                                                         Strandvägen

_________________________________________

Februaribilden - Snö kommer

Januaribilden:   Osäkerheten

Decemberbilden 2016:  Himlens färg