Surgubbe på tunnelbanan

På tunnelbanan läser jag gårdagens SvD, kultursidorna. Känner mig ganska ensam ibland skärmhållarna. men där finns en och annan med Metro, så jag framstår inte som fullt så kufig som jag egentligen är.

Åtminstone inte tills jag tar fram pennan och börjar anteckna. På tidningen. Som är det enda jag har till hands.

Hade egentligen tänkt lösa korsordet (det är därför jag bläddrar i kulturdelen) men fångas av några artiklar.

De innehåller intressanta saker och bereder mig glädje, men så stannar också något annat. Några tankar om bildningens begränsningar.

En artikel handlar om språket, bland annat om pluralbildning under engelskans massiva inflytande. Och om hur språkvårdarna givit upp det fullkomliga motståndet mot engelsk s-plural, och i stället försöker lotsa fram rimliga lösningar.

Det har jag inga synpunkter på. Eller rättare, jag finner det lite trist men kanske ofrånkomligt.

Men nej., det är något annat nu.

Bland situps, storysar, och zombies stöter jag på en avocado. Och studsar lite (eller om det nu bara är tunnelbanevagnen som kränger till?).

Vad har nu detta i grunden spanska ord där att göra?
Det har en enkel svensk böjning. Det är knappast ett exempel på anglifieringen.

Men det finns där.

Varför?
Jag vet inte.

Men tror att det kanske är en sådan där euro-tanke:  ”utländskt” – alltså ”internationellt” – alltså "engelskt”.

Dem möter man allt fler av.

Bläddrar vidare.

Recension av utställningen på Waldemarsudde med anledning av Folkskolans 175-årsjubileum.

Ett bärande led – bland flera – i recensionen är hur den svenska skolan under vad anmälaren kallar dess guldålder, kunde använda material av några av landets största konstnärer; Selmas populära geografibok om en gåsflock är ett ofrånkomligt exempel, men även det faktum att Carl Larsson och Nils Kreuger målade skolplanscher och illustrerade skolböcker berörs.

I ingressen är dock de båda målarna borta.

Där är det Selma och August Strindberg som är det ”kulturgiganter som bidrog till högklassiga läromedel”.

Funderar. Vad gjorde Strindberg för läromedel?  Själv tvingades jag förvisso pressa mig igenom både Hemsöborna och Röda Rummet i skolan, men det var ju en annan sak.

Vilka läromedel bidrog titanen med?

Kanske finns de, fast jag i min halvbildning är omedveten om dem.

Men varför står det inget om det i texten?

Jag går igenom artikeln igen.

I texten inte ett spår av August.

Och en misstanke smyger sig in.  Det handlar ju om gamla författare, stora, konstnärer på Nobelprisnivå.

Då måste ju Strindberg vara med.

Man vet ju. Liksom

Annars var det en trevlig tunnelbaneresa.