Eller är det bara ett isigt skimmer som lurar ögonen, så här i de mörkaste av tider?
Det vet man inte Det är så med tiden och livet
att man ju inte vet särskilt mycket om dem förrän det som har hänt har hänt
och det som har varit har passerat
och isen på fjärden smält och åter lagt sig och åter smält
så många gånger att det finns ett mönster att se
för den som är lagd åt att se mönster
och istäcke att färdas över för den som tycker om sånt
Det mesta vi ser är ändå chimärer
upp&nedvända av ögats lins och åter vända i vår hjärna
och sedan bearbetade, relaterade och lagrade Det mesta vi ser
har vi redan sett, eller inte alls sett, eller tror oss bara ha sett
Så med bilderna, så med det mesta Det är svårt att undvika
att bli en smula filosofisk när januari vräker sig över oss,
utan löften just, med långa avstånd, tunna samband, flimrande hopp
Men man måste också minnas det: att allt går över
Och att det är samma sak som: att allt tar slut
Vid Grisslehamn
Decemberbilden: Ett ljus - men vilket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar