Jag lovade ju er ännu ett DN-kåseri från det förra århundradet.
Det var en replik på ett av Bo Åkermark, som handlade om Hoting, beläget i ett landskap men i ett annat län (som också heter som ett landskap).
Blaha, blaha, tyckte jag som tillbringar mina somrar i Ytterhogdal, och skrev följande:
(texten utskriven nedan)
"Läste härförleden Åkermarks intressanta formuleringar kring Hoting, som "kommit hem" till Jämtland, och nu ligger i ett län, men ett annat landskap.
Det kan faktiskt bli värre
Vårt sommarviste, till exempel, ligger strax hitom Ytterhogdal.
I Hälsingland.
Men i Jämtlands län.
Och i Härjedalens kommun.
Tre landskap i ett. Slå det, den som kan!
Grannbyn Överhogdal däremot ligger i Härjedalen. Och i Härjedalen, om ni förstår vad jag menar.
Kommunen och landskapet.
Det enda landskapet på det svenska fastlandet som utgör en egen kommun.
På vägen till Överhogdal vi sett finns det enda omkörningsförbud vi sett som sträcker sig genom två landskap.
Landskapsgränsen är ordentligt markerad med en blå skylt, vilket understryker Åkermarks iakttagelse att landskapsbegreppet fortsätter att ha makt över sinnena, fast det ingen formell innebörd har.
En gång var dock denna gräns extra viktig, eftersom den var riksgräns mellan Sverige och Norge.
Grannbyarna Ytter- och Överhogdal låg alltså i olika länder. Om omkörningsförbud rådde på vägen även före freden i Brömsebro är icke känt.
Åt andra hållet är det också enklare. Där ligger Kårböle några mil nedströms Ljusnan och det är bara Hälsingland. Kommunen är där Ljusdal och länet heter Gävleborg.
Något kompliceras det förstås av att de företagsamma Kårböleborna har tagit patent på (!) att deras by är Sveriges mittpunkt. Exakt detsamma hävdas i Ytterhogdal sedan länge, ehuru det är tre mil mellan byarna. Turistbyrån ger exakta anvisningar var mittpunkten ligger.
De flesta geografer anser annars att denna punkt ligger någonstans i Medelpad.
Sverige är fantastiskt. Kan något annat land visa upp så många mittpunkter? Äntligen ett område där den omtalade valfriheten blivit förverkligad.
En obestridlig fördel finns med Hogdalsbygdens oklara ställning mellan Hälsingland och Härjedalen.
Vi får ha denna trivsamma del av landet i fred för turister. De olika turistmyndigheterna har nämligen fullständigt förbigått den. Jämtarna (ja, jämtlänningarna, alltså) håller sig strikt till landskapsbegreppet; de tar oss så långt som till Överhogdal (och fattas bara annat, när länsmuseets absolut främsta klenod har hittats i en bod invid Överhogdals kyrka, den vikingatida bonaden Överhogdalstapeten - gå och titta på den om ni kommer till Östersund!).
Men vid den blå skylten i skogen gör de jämtländska turistmyndigheterna halt. Ytterhogdal har de aldrig hört talas om.
Gävleborgarna å sin sida håller sig strikt till länsgränsen. Pilgrimskyrkan i Kårböle och den patenterade mittpunkten är sådant som man i Gävle tycker att vi skall besöka.
Men den lilla trekanten i landskapets nordvästra hörn, den lämnar man därhän.
Den får vi ha ifred.
Så visst finns landskapen ännu
TORBJÖRN JACOBSSON"
Bildtexten: "I vilket stift kyrkoherdesbostaden i Ytterhogdal ligger vågar vi inte ens tänka på".
(Svaret på detta är Härnösands stift. Vi mötte en gång biskopen, den tyvärr tidigt bortgångne Tony Guldbrandzén, på Svedjevallen, Ytterhogdals fina fotbollsarena)
_______________
Några reflexioner ett par decennier senare:
- Den blå skylten vid landskapsgränsen är borta. Dåvarande Vägverket eller vem det nu var bedömde den som onödig. Men snart kom det upp en träskylt, som klargör för envar som kommer norrifrån att här kör man in i Hälsingland.
- Att Härjedalen är ett landskap som också är en kommun är förstås en sanning med någon modifikation - detta är ju själva grunden för kåseriet. I princip stämmer det, men delar av landskapet ingår i Bergs och Älvdalens kommuner, och kommunen innefattar i sin tur delar av Hälsingland - som sagt.
En och annan mindre ex- och enklav oräknad.
- Byn Kårböle som nämns i kåseriet har ju dessvärre på senare tid blivit ryktbar som mittpunkt för de stora bränderna i trakten sommaren 2018; från brand räddades den, men glesbygdsdöden har den inte undgått. Sedan kåseriet skrevs har såväl affär som mack försvunnit.
- Detsamma gäller i än högre grad Ytterhogdal. Där fanns ännu när texten ovan skrevs två livsmedelsaffärer/lanthandlar, en färgaffär, en järnaffär, en bankfilial (tror jag, den kan ha varit nedlagd redan då) samt post.
I dag finns av detta endast ICA kvar.
- Uppgiften att de flesta geografer placerar Sveriges mittpunkt i Medelpad är överdriven. I den mån geografer alls intresserar sig för frågan börjar deras svar i regel med "Det beror på...".
Däremot anser de flesta amatörer som har någonsorts minnen av skoltiden att mittpunkten är Flataklack i Medelpad. Vilket är minst lika godtyckligt som de andra som nämns i texten
- Överhogdalstapeten kallas numera oftast Överhogdalsbonaden, vilket naturligtvis är mer korrekt, och en på platsen framställd exakt kopia av den kan beskådas på det lilla men innehållsrika museet Forngården i Överhogdal; ett besök rekommenderas varmt. Man kan där även få kaffe och våfflor, och köpa en del konsthantverk och slikt.
Och man slipper åbäka sig till Östersund!
I Överhogdal finns även den förträffliga butiken Mossbo Stenar, som bland annat säljer smycken och annat gjort av traktens rosenkvarts. Annars har också Överhogdal slagits av vårt lands glesbygdsnedläggning.
- Vi har ju också begåvats med en hertiginna av "Gästrikland och Hälsingland".
Vilket återigen understryker riktigheten i Bo Åkermarks och min observation den gången, att landskapen fortfarande är högst levande i medvetandet. Inget "hertiginna av Gävleborg" där inte.
Så mycket roligare är detta som ju historiska hertigar - och grevar, baroner och dylika - ofta(st) var just läntagare.
Men vad jag framför allt funderar på är om även Hogdalsbygden ingår i Hennes Kungliga Höghet Maddes hertigdöme, eller om det ännu en gång blivit borttappat.
Det skall också sägas att en viss marknadsföring av bygden faktiskt förekommer - och att det då och då påpekas att den liksom ligger i tre landskap.
Jag misstänker att mitt lilla kåseri faktiskt kan ha bidragit till att detta senare uppmärksammas (även om det inte sker så ofta nu som under de första tio-femton åren efter dess publicerande.)
________________
Mer att läsa:
Kåseriet om Europa
Missa inte denna sarkastiska text om sammanblandningar och om hur den europeiska kulturen glömdes bort när vi skulle fås att kasta oss in i EU!
Freud och Kafka möter Hitler och Saf-radion.
