Nålen i höstacken. Är mer information bra?

Nyligen hade jag en kort diskussion med en vän om informationens betydelse. Han hävdade bestämt att mer information alltid är bättre än mindre.

Jag är inte lika säker.

Av olika skäl hade vi inte tillfälle att fördjupa den, men tankarna har fortsatt att snurra i  mitt huvud.

Vår debatt gällde – som så många just nu – coronavirusets framfart, närmare bestämt frågan om sjukdomens relativa dödlighet, och vad vi på nuvarande stadium alls kan veta om det.

Min grundläggande ståndpunkt var att osäkerheterna är så stora, framför allt då antalet faktiskt smittade är omöjligt att närmare säkerställa, att allting enbart blir mer eller mindre kvalificerade gissningar.

Och att detta illustreras (snarare än ”bevisas”) av hur olika undersökningar landar i rejält skilda resultat.

Min vän förfäktade därvid åsikten att ju fler undersökningar som görs, desto mer information får vi, och desto bättre rustade blir vi.

Och det var där vi blev oense, dels i den konkreta frågan om viruset, dels i den vidare frågan om nyttan av information.

Jag tror för min del ingalunda att 20 undersökningar av virusets dödlighet med någon automatik ger oss bättre kunskaper än två.

Om vi antar att det faktiskt finns ett svar på frågan hur stor dödligheten är i den givna situationen (som givetvis kan brytas ned till eller vidgas till delfrågor om hur det förhåller sig i andra situationer – men det är faktiskt en annan diskussion), så räcker det ju i teorin med en enda undersökning, den som landar närmast rätt svar.

Vi vet i förstone naturligtvis inte vilken av de 20 som gör det, och det kan absolut vara nödvändigt att göra 20 för att hitta det rätta svaret.

Men - att få tillgång till 20 undersökningar varav en eller två träffar rätt gör oss inte klokare än att ha tillgång till 15 eller 10 där någon träffar rätt. Mängden undersökningar, vill säga mängden information, ökar inte kunskapen i sig.

Tvärtom, ju fler undersökningar som inte träffar rätt som vi har att att oss igenom, desto osäkrare blir vi – desto mindre vet vi.

Ja, jag har förenklat här, eftersom förstås en undersökning kan träffa rätt i något avseende, en annan i andra. Men det spelar faktiskt ingen roll för frågan huruvida fler undersökningar alltid ger oss bättre kunskap. Detta av flera skäl, där det viktigaste för ögonblicket och virusfrågan är att vi f.n. vet alldeles för lite för att kunna avgöra, och det viktigaste för den allmänna frågan är att man behöver renodla föreställningen för att klarlägga principerna.

Det viktiga är inte om en eller två eller fem undersökningar träffar, utan sannolikheten för att flera undersökningar inte gör det. En sannolikhet som ökar ju mer resultaten spretar.

En gång framöver när mätningar och skattningar av hur många som faktiskt var smittade kan göras med större säkerhet, då är det (förmodligen) ganska lätt att sortera och säga: den här undersökningen från utbrottstiderna träffade närmast. Men det är då, det.

-Jamen, kan man invända, det kanske behövs 20 undersökningar för att hitta det rätta svaret?

Det kanske är den tjugonde, eller den nittonde och den tjugonde tillsammans, som träffar?

Kan så vara, men det vet vi ju inte. Vi är fortfarande sittande med 20 undersökningar, varibland i bästa fall något gott svar finns. Kanske.

Argumentet är också lätt att vända på: tänk om det är undersökning nr 21 som träffar?

Och vi bara har fått 20. Då vet vi ju inget alls?

Är det bättre med 40?  Blir vi ännu klokare om vi får 400 att ta oss igenom?  4.000?

Nej, ökad information är inte alltid en tillgång.

Det finns en annan aspekt av detta också. Hittills har antagits att de 20 undersökningarna mäter samma sak.

Men det behöver ju ingalunda vara fallet.

I corona-fallet kan man tänka att forskarna beträffande de berördas egenskaper (det finns förstås andra ansatser också, men dem lämnar vi för ögonblicket därhän) har tagit hänsyn till sådant som ålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden, resemönster och dylika faktorer.  Och miljön i området, temperatur, sociala mönster med mera.

Men det är ju bara en del av den tänkbara information som kan utvinnas.

OK för att klargöra hur många av dem avlidit som var äldre eller barn. Relevant fråga.

Men man kan ju berätta om de var kortväxta eller rödhåriga eller bar glasögon också. Var de  kristna, muslimer eller ateister? Vad hade de för hobbies?  Bodde de högt upp i sina hus eller längre ned?

Hade de äldre av dem många barnbarn? Och så vidare.  Jättemycket information, ju.

Och ja, det går absolut att urskilja sådana frågor som faktiskt kan ha påverkan på smittspridningen och riskerna, medan andra naturligtvis knappast har det.

Poängen är här inte att underkänna eller än mindre raljera över undersökningar som jag inte studerat närmare, och som säkert inte innehåller några tramsfrågor.

Poängen är att mer information inte alls behöver ge bättre kunskap eller ökad förståelse.

Tvärtom. Vi lever i en tid när kunskapen hotar att dränkas av information.

Och detta handlar i grunden inte alls om osäkerheten kring virusspridningen. Det är mycket vidare än så. Det omhuldade informationssamhället har knappast gjort människor klokare. Mycket lite som vi ser i samhällsdebatten, i politiken, i den samtida offentligheten pekar på det.

Man kan inta olika ståndpunkter i fråga om det alls sker någon förändring, om människorna över huvud taget är mer eller mindre kloka, fattar vettigare beslut, förstår sammanhang och kontexter.

Många ansluter sig till tanken plus ça change, plus c’est la même chose.

Inte heller den går att bevisa eller motbevisa.

Men att klokskapen i världen skulle ha ökat ens tillnärmelsevis i relation till tillgången till information under, säg, de senaste par hundra åren,  det tror jag är svårt att hävda.

Att man kan googla fram relativitetsteorin på tre sekunder hjälper föga den som inte ens riktigt kan lägga ihop två och två.

Ju större höstackarna blir, desto svårare blir det att finna nålen.

Och detta gäller även om nålarna blir fler.



/Edit en tid senare:
Jag förordar förstås absolut fortsatta undersökningar, utefter tidens och smittans gång.
Det är inte "många undersökningar" i sig jag vänder mig emot.  Du som eventuellt trodde det kan väl läsa en gång till.  Mina tankar handlar om skillnaden mellan information och kunskap/