Ett år av leda lutar mot en tid av sorg
Vi samlar bilder, erinringar, minnesblänk
i handen, eller i en tafatt flätad korg
som finns till hands här just i stunden
Som var allt vi fick
Vi tömmer glasen till en flammande salut
Och blickar in i mörkret, in i tomheten
Vad är det egentligen som nu tar slut?
I detta ögonblickets ögonblick
Som rivs ut ur evigheten
Vi vet att något kom och gick
Men vad som återstår?
Påträngande fråga nu Och meningslös
Envar får det envar får
I mörkret väntar en passage
En växling Men är det
en över- eller en undergång?
Tid för jubel eller klagosång –
En känner förväntan, en panik
En känner ödets ödslighet och bär det
som ett otympligt bagage
Vi anar nog att det som kommer bär
förtvivlan, sorg och vanmakt till oss
Men vill vi veta?
Knappast Det som vi ändå vet, det tär
redan nog på vår förtröstan Mer än någon vill
Vi mer än anar ännu inte hörda skrik
Från det vi har att möta: Hemligheternas tid
Och vår förvirring formas till en sorts bön:
Låt oss få uppleva ett lugn
Ge oss en öppning till ett annat rum
Ett utrymme helt utan mysterium
Men med en smula vila
Som inte genast sluttar ned i evigheten
Men finns i denna värld som vi hör till
(31.12.20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar