Denna omvälvning, denna magi, denna våg av meningsfullhet.
Jag har inga förväntningar på att bli
väldigt gammal, att få följa världens gång och människors öde i oändliga
tider. All tid är utmätt, och all tid är
kort.
Men det jag
har fått uppleva nu har vidgat mitt liv, på ett sätt som jag inte kunnat
föreställa mig.
Hur kort min
gemensamma tid med min sonson än skulle bli har jag ändå upplevt den. Har vi
ändå mötts. Han har funnits i min värld och jag i hans.
Och hur lång
den än blir kommer näppeligen någonting att kunna riktigt mäta sig med dessa
första dagar, det fullbordade miraklets tid.
Det är en
existensvåg full av påminnelser om vad livet är, det är steg på existensens
berghällar.
Gemenskapens
form och varats fortlöpande skapelse.
Stora ord
och väldigt små rörelser.
Och en
oändlig tacksamhet över att ha fått uppleva detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar