Ytterhogdal, en sommarsäsong, del 2

(forts från föregående)

Sommaren fortsatte. 

Vi var tillbaka i Stockholm en tid, sedan åter till Hogdal, periodvis i sällskap med Johan.

(M och C, som snart skulle bli föräldrar, var aldrig uppe denna sommar.)

Midsommarfirande på hembygdsgården Gammelträde

Midsommar: J fångar vyn över Kyrksjön från bryggan vid Gammelträde

Naturligtvis var vi ute på ön också.

Fint med eld i stora spisen, men inte helt perfekt för ett sällskap fullt av astmatiker.

Den här gynnaren vållade oss vissa besvär, sedan den fastnat i vänster backdäck.
Som tur var befann vi oss ganska nära Däckab i Sveg när det stod klart att däcket hade pyspunka.

Ett fint blåbärsår, men det blev aldrig plockat de stora mängderna i år

Äntligen kom vi upp på berget på fastlandet norr om sommarön.
Fin utsikt över Ljusnans nordligaste punkt i Hälsingland och över ön.
Och hela landskapet däromkring med Tranmyren, Flornipan och allt.

Fotbollssäsongen var som sagt en ganska luguber historia. Men till sommaren hade i alla fall Svedjevallens matta återfått sin normala lyster. 
I bakgrunden Bauerska villan , byggd för konstnären Eugen Bauer (bror till den mer kände John B), och för länge länge sedan min svärmors hem.

Ja, jag sade ju att vi fick en del potatis. 
En del var lite speciella av sig.

Annat får man bekväma sig till att köpa.
42-årig bröllopsdag firades med rökt röding, torkat renkött, älgkorv & en del andra delikatesser hemförda från en dagsutflykt uppåt fjällen.

Ytterligare annat får man plocka i myrkanten.
Inget vidare hjortronår på våra platser, men lite fick vi som synes ihop.

En annan utflykt tog oss till Sundsvall, där vi såg Djurgårn spöa Giffarna. På vägen tog vi oss via en verkligen eländig väg (den utmattade föraren vilar ut på bilden...) till Flataklack, som bjuder på fina utsikter och en trevlig servering, men vars pretentioner på att vara Sveriges mittpunkt är minst sagt skakiga. I Ytterhogdal håller vi förstås på att den verkliga mittpunkten finns - i Ytterhogdal.

Matchen var avgjord redan i första halvlek, trots att Giffarna tog ledningen.
En fin eftermiddag i solskenet

Augusti gick in, och det blev dag att stänga på ön, där en takhuv nu pryder (och förhoppningsvis skyddar) skorstenen. Båten fick dock ligga i, eftersom plåtslagar-Bosse skulle återvända och fixa en takstege också. 

Och så blev det dags för Johan att ge sig hem. 

Och även vi gav oss av - via fjällen och Norge.
A-L på "Utsikten" vid Skarvruet, som verkligen gör skäl för namnet; på bilden syns Skarvarna och gränsfjällen, åt ett annat håll Helags och Mittåkläppen, åt ytterligare ett Sonfjället (och på närmare håll Funäsdalsberget).

Vi tog en liten sväng in i Norge också

Man är inte ensam på vägen...

Några besök återstod dock.
Först det där med plåtslageri och båtuppdragning.

Och så är det ju bärsäsong.
God tillgång på tranbär, både vid Långströmssjön och vid Åsan-vägen.
Räcker för er också, om ni har vägarna förbi.

En ny utflykt upp på det där berget blev det också, nu med träden i höstskrud.

Medan hemmaförlusterna fortsatte 😞   Men jag vann en låda med kött från Björks i Färila på matchlotteriet en gång.
Efter 30 år på Svedjevallen var det faktiskt dags!

100-årsminnet av att Inlandsbanan blev färdig på hela sträckan Brunflo-Sveg firades med ångloks-draget tåg på besök i Överhogdal (själva mötespunkten den gången 1922 låg mellan Över- och Ytterhogdal)

Till höstens sista besök hade vi äntligen, efter många turer, fått den nya diskbänks-skivan på plats.

Vinterstängning, alltid lika vemodigt.
Trädgårdsbordet och stolarna hopfällda och inställda i "blå rummet".

Fast ölandstoken ropar att vintern dröjer länge än!
Vi får hoppas, av många skäl, att den har rätt.

 Del 1 här