fredag 31 maj 2024

Spretiga tankar i försommaren

    

Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser heter det, men jag styrs ändå hellre av människor med god vilja.

                                        * * *

Att så många människor inte tänker längre utan bara känner är inte särskilt överraskande i en värld som helt dikteras av reklamen.

                                        * * *

"Oslagbar underhållning tar dig till en annan värld" trumpetar Max ut på helsidor och stortavlor.
Men jag vill inte tas till en annan värld.
Jag vill ha ordning på den som finns.

                                        * * *

Är det inte dags att medierna, till exempel SVT, bestämmer sig för om SD är en del av regeringen eller inte?
Ena dagen meddelar man att "Regeringen har enats", med innebörden att de fyra Tidöpartierna kivats och sedan blivit ense, nästa dag säger man att "Regeringen och SD håller presskonferens"  som om det å ena sidan är två helt olika entiteter men å andra sidan var den naturligaste saken i världen att båda uppträder likaberättigat.

                                        * * *

De som avfärdar vad våldet i populärkulturen betyder och medför, den självklarhet med vilken människor dödar och plågar och hotar varandra i spel och filmer och tv-serier – för att sedan i förekommande fall låta de döda återuppstå till extraliv – och hur både makt och rätt där sitter i spjutstångs ände.
Alla de som avfärdar att det skulle påverka människor, och alldeles särskilt de som upprepar en trist-sliten formel om ”moralpanik” som ”alltid har vädrats” – de är högst medansvariga för det verkliga våld som nu sköljer över landet

                                        * * *

Det är patetiskt att höra politikerna tala om att stoppa våldet – när alla vet att alla åtgärder som skulle bidra till att verkligen minska våldet (vare sig det är fler och mer välutbildade poliser eller riktade sociala insatser i orten, eller förbättrad samverkan eller mer förfinad övervakning eller, eller, eller…), de åtgärderna kostar pengar. 
Det kostar pengar, alltså är det egentligen inget som man vill eller tänker göra

                                        * * *

Länge ville jag inte riktigt tro att det finns genuint, i grunden verkligt onda människor.
Ville inte.
Men det är en missuppfattning, en som gör oss sårbara.
Inför alla dem som inte har något intresse av att lägga band på sin egoism.
Banal förblir dock ondskan likväl

                                        * * *

Varför detta missnöje med att gängen tycks ha tagit över makten i vissa förorter? Vad annat är det än ännu ett i serien av överlåtanden av samhällets uppdrag till privata entreprenörer?

                                        * * *

När man skådar ut över de hästkraft-stinna storbåtarna i välfyllda marinor, eller följer prisskiftena på lägenheter i stadskärnorna, eller betänker att 3-4 procent av befolkningen årligen semestrar på andra sidan jordklotet – då är det svårt att tro att vårt land är så fattigt att vi är tvungna att säga upp folk i sjukvården, att vi inte har råd att laga sprickorna i vårt vägnät eller få lite fler tåg att gå i tid.
Det känns som att förklaringarna nog måste ligga någon annanstans

                                        * * *

Utopin som politisk målsättning: ’Ingen skall ha problem

                                        * * *

Det är märkligt hur vänstervriden verkligheten tenderar att vara hela tiden 

                                        * * *

En del människor som drömmer om den totala friheten glömmer bort att i ett samhälle med frihet för alla, där alla kan följa sina impulser, kommer de ideligen att få trängas med andra med samma frihet.

                                        * * *

Det har gått snabbt, men det har gått steg för steg.
Först lämnade vi folkhemstanken och välfärdsstaten med nyliberalismens raseringsraseri och avvecklandet av tanken på det gemensamma.
Sedan lämnade vi upplysningsprojektet med smartfånarnas intåg i ett allt-är-möjligt-segertåg och högerextremisternas uppmarsch i världen, med upplösningen av respekten för allas värde, när vi slutade att se varandra i ögonen.
Och nu börjar vi lämna själva civilisationens idé, med AI som ett virus som alla fåfängt tror sig kunna behärska, med trollarméernas triumf och de globala tech-kejsardömenas gangsterbossar som vill ta själva utvecklingen i egna händer, med dyrkandet av kortsiktighetens vinster som ledstjärna, och människorna som materia att förbruka

Det är klart att det är de illvilliga och genuint onda som har det största ansvaret. 
Men utan de lata lättlurade och frivilligt lågpris-köpta skulle de inte kunna göra oss så mycket.
(Obs – alla paralleller med regeringsunderlag och andra -lag är rent tillfälliga. Eller?)

                                        * * *

Vi skulle behöva en ny beteckning för dessa s.k. ”nationalister”, som inte är särskilt intresserade av sin nation, sitt land, dess historia och dess utveckling, utan bara av att rena dess befolkning från oönskade element.

                                        * * *

Alla dessa ”hjältar” – fältherrar, upptäcktsresande, entreprenörer – som inte drevs av annat än girighet, maktlystnad, kättja.

                                        * * *

Om livet nu är en tävling – hur kan man vara förvånad över att vi inte samtalar väl med varandra?

                                        * * *

Varför skulle det a priori vara orimligt att anse att världen var som bäst när man själv var ung?  
Det finns ingenting som säger att en utveckling som man bejakar till en viss punkt bör fortsätta i oändlighet, och att allt skall bli bättre därvid.
Erfarenheten pekar snarast åt motsatt håll.

                                        * * *

Ju dyrare allt blir, desto mer pengar finns att spara på att avstå

                                        * * *

Jag har inget emot att människor håller sig med en personlig tro. Men när de börjar tillhålla andra att rätta sig efter deras föreställningar är jag inte med.
Not: Gäller även fotboll.

                                        * * *

Helvetet är en plats som styrs av de förändringsbenägna

                                        * * *

Det är helt ok om folk är religiösa i kyrkan (moskén, synagogan, templet…) och en smula enögt nationalistiska på fotbollsarenan. 
Men inte i riksdagshuset, tack!

                                        * * *

Nära-döden-upplevelser
Den ofta borttappade innebörden av ordet "nära".
Den som faktiskt har varit död kommer inte tillbaka; den som kommer tillbaka har inte varit död.
Det är vad döden betyder: att aldrig komma tillbaka.

                                        * * *

Riktigt olycklig kan bara den bli som faktiskt har känt lyckan

                                        * * *

Jag behöver inte musik som gör en glad. Jag vill ha musik som gör det lättare att uthärda att vara sorgsen,

                                        * * *

Kroppen på äldre dar: ”Används på egen risk”

                                        * * *

Man kan inte överdriva lagom.
Man kan överdriva försiktighet, omåttlighet, måttlighet, slöseri, rädsla, vildsinthet, hänsyn, hänsynslöshet, sparande, konservatism, radikalism...
Men lagom är alltid lagom. 
Varken mer eller mindre.
Man kan inte överdriva lagom.

______________________

Tidigare utgåvor:

Många människor vet för mycket som de inte har en aning om
Spretiga tankar i vintertider

Sverige är verkligen ett land med traditioner
 – helst  nya varje år!

Spretiga tankar medan våldet sprider sig

Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tankar i dödandets tid

Vill du helst ha för mycket eller för lite?
Spretiga tankar i mörkrets tid

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka 
Spretiga tankar i en obekväm tid

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?

                            






onsdag 1 maj 2024

Maj. Den ofattbara tiden.


Det är inte riktigt så att april har förberett oss för den sköna maj.
Frusna nätter, narig vind, mörka dagar, tröstlös väntan på vårtecken.
Eller så är det just tvärtom: att detta gjort oss extra känsliga för det som kommer, gör oss extra mottagliga för vårens alltid så korta fyrverkeri av blomning och drömmar.

Nu kommer den ju.
Den ofattbara tiden, då allt förskjuts, växlar, blixtrar förbi.
Den ena dagen följer den andra, skiftande, växlande, i ett flimrande skeende som mest av allt synliggör dagarnas och livens korthet.

Och plötsligt är det åter en annan tid, det som var nyss är borta - och vi har inte ens hunnit förbereda oss på det som är, det finns där bara ett kort ögonblick, innan det också är något annat.

Och likväl. mitt i denna förvirring, denna jakt genom scenväxlingarnas landskap - själva glädjen över att få vara där, vara med, att få finnas till. 
I våren.



 ___________________________________

Tidigare månader