torsdag 1 augusti 2024

Augusti: Sommaren och minnena


 

Allt är inte slut, men sommaren har passerat sin höjdpunkt.
Om det nu går nedåt, uppåt eller bara fortsätter framåt kan man ha delade meningar om.
Men tiden blir en annan tid; dagarna förlorar utrymme till nätterna, mörkret mörknar. Augusti är en extra tröja på.

Så var det alltid, och ändå vänjer man sig aldrig riktigt. En besvikelse är oundviklig i dessa stunder, oberoende av vad som nu väntar oss, vad vi nu väntar på.
Även den som inte förväntar sig något kan drabbas av besvikelse.

Kvar blir, förstås, minnen.
Opålitliga, kringdrivande, skiftande - och sanna.
Minnena är speglingar av det som varit, de är skapade av det som varit, men de är inte det som varit.
De är inte det som finns kvar, utan bilder av det som fanns.
Man kan låta en bild påminna sig om det.
Om speglingar.

Och om att en linje som ser rak ut kan speglas böljande

 ___________________________________

Tidigare månader




___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 
Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.
Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier



torsdag 25 juli 2024

Spretiga tankar i svensk sommar



Vi har nått individualismens fria tidevarv.
Förr var man tvungen välja vem och hur man ville vara-
Nu är man äntligen fri att vara just som alla andra

                                  *  *  *

Skadorna åstadkoms ofta inte av de få som går före, utan av de många som traskar efter.

                                  *  *  *

Påfallande hur ofta i samtiden "bekvämt" ställs i motsats till "enkelt".

                                  *  *  *

Du som älskar när allting görs "bekvämt" - hur fint vore det inte om någon kunde ta över alla beslut i ditt liv?!

                                  *  *  *

Nutiden: Upplösning i stället för upplysning

                                  *  *  *

Tidigt lärde jag mig att det inte är någon mening i att skaffa riktigt djupa kunskaper om något. För det finns alltid någon som fanatiskt lärt sig ännu mer, som sedan använder det till att slå dig i huvudet och klättra över dig. 
Bättre att kunna samtala förtroligt om allt.

                                  *  *  *

Det är i grunden sällan ideologierna som är onda. Det är människorna. De hänsynslösa flockas där de ser möjligheter. Inte främst för att de är fascister, stalinister, salafister; ideologierna är ofta häpnadsväckande utbytbara. 
Men för att den ger dem utrymme och makt.

                                  *  *  *

När jag nu ser Lawen Redar m fl leda (s) i riktning mot en mer restriktiv och krävande migrationspolitik - med en lite irriterande bismak av "tio år efter Danmark"  -  så påminns jag om hur jag tjatade på 00-talet och det tidiga 10-talet om att en av de stora skadorna som SD och deras svans ställde till med var att man inte kunde prata på allvar om migration och integration, om problem och möjligheter, om svårigheter och deras möjliga lösningar.

Det var svårt att alls beröra dessa frågor, utan att det lät - eller uppfattades - som om man var på deras linje. Att ens i det minsta dela en problembild placerade talaren i samma fålla. Kom ihåg att detta var en tid när SD experimenterade mycket med omskrivningar och slöjor, och försökte låta som att de var bekymrade, inte bara sura.
Det var dimridåer, men det förgiftade.
De låste debatten i ett enkelt för eller emot.
Inte utan viss uppbackning av en sorts "vänster" som ropade att alla SD:s väljare var rasister och drevs av inget annat än rasism, och att allt sysslande med migrationsfrågor och integrationsproblem också var det

*******

S skall alltså ta upp integration som "sin" fråga, och SD skall "ta ifrån" Liberalerna skolpolitiken, hör jag från Almedalen.  Och nyss skulle V bli ett landsbygdsparti, och C skulle satsa på vad det nu var...
Man tycks leta och längta efter områden att föra enfråge-politik.  Men är det verkligen vad väljarna vill ha?  Vad medborgarna vill ha? Vad "folket" önskar?
Jag tvivlar, och längtar lite efter den tid när parterna höll sig med ideologier.

                                  *  *  *

Var finns gängkrigens Lysistrate?  Ingenstans. 

                                  *  *  *

Europa - ett samhälle redo för Lyxfällan

                                  *  *  *

Alla beslut om vem som skall fatta beslut är politiska.

                                  *  *  *

Alla ni som tycker att diktatur verkar bra och ”effektivt” -  kan vi talas vid igen när diktaturen är införd och korruptionen har brett ut sig så att knappt några tjänster går att få utan att ge små ”gåvor”, när kvarterets boss slänger ut er ur lägenheten för att hans släkting vill ha den och när staten bestämmer att ni skall jobba extra i helgen, utan ersättning (och facket kan ni ju inte gå till, för det är förbjudet).

                                  *  *  *

Det ihärdiga drivandet av ”individualism”, av satsa-på-dig-själv, av den enskildes oinskränkta valfrihet - vilken stormflod har det inte fört med sig av trendslaveri,  flockmentalitet och likriktning. 

                                  *  *  *

Jag har så svårt med när man sträcker ut sin respekt för religiösa människor till att ta hela deras tro på fullt allvar. Det går faktiskt att helt respektera en annan människa och hennes fulla människovärde, och fortfarande ta hens världsåskådning för den vidskepelse den ofta är.

                                  *  *  *

Varför kallar man kontantlösa inrättningar för ”kontantfria”?
Som om man slapp något - rökfritt,  bakteriefritt, störningsfritt, kontantfritt.


______________________

Tidigare utgåvor:

Men jag vill inte tas till en annan värld.
Jag vill ha ordning på den som finns.
Spretiga tankar i försommaren

Många människor vet för mycket som de inte har en aning om
Spretiga tankar i vintertider

Sverige är verkligen ett land med traditioner
 – helst  nya varje år!

Spretiga tankar medan våldet sprider sig

Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tankar i dödandets tid

Vill du helst ha för mycket eller för lite?
Spretiga tankar i mörkrets tid

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka 
Spretiga tankar i en obekväm tid

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?


måndag 1 juli 2024

Juli: Trädet står kvar

        

Halva året har gått.
Det känns som om halva tiden alltid är borta, har förslösats, glömts.

Det ensamma trädet står på sitt näs och tänker inte alls på den saken.
Såvitt vi vet.
Träd är ju inte så meddelsamma, åtminstone inte på sätt som vi kan registrera.

Vid stormfloden i fjol höstas vräkte vattnet sig in över den där kusten, allt stod på ända, husen översvämmades, hela markstycken sköljdes bort.

Märken gjordes i själva tiden. 

Men trädet står kvar. 
Den som så vill kan hämta tröst däri.


 ___________________________________

Tidigare månader







lördag 1 juni 2024

Juni: Himlen är alltid nära


Himlen är ju alltid nära, även när man skådar ner i vattnet.
Det är som alla vet inte alltid lätt att veta vad som är upp, och vad som är ner,
än mindre varför det nu är så.
Man kan stilla sig med att bara konstatera att det nu är så det är: på detta vis ser världen ut, och inte på något annat.
För den som är fylld av frågor är detta måttligt tillfredsställande.  
Men det är inte alltid frågor som ger svar.

Grästuvan som står där mitt i vattenytan berättar förstås något. 
Vad man hör beror på vem som lyssnar, men det är svårt att missa insikten att allt som finns i vattnet inte är vatten. 
Att det som syns inte är allt som finns - och att denna insikt är ett enkelt självklart faktum som alls inte behöver leda till spekulationer och metafysik. 
Det bara är så: det finns mer än det vi ser.

Till himlen återkommer vi en annan gång.



 ___________________________________

Tidigare månader





 

fredag 31 maj 2024

Spretiga tankar i försommaren

    

Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser heter det, men jag styrs ändå hellre av människor med god vilja.

                                        * * *

Att så många människor inte tänker längre utan bara känner är inte särskilt överraskande i en värld som helt dikteras av reklamen.

                                        * * *

"Oslagbar underhållning tar dig till en annan värld" trumpetar Max ut på helsidor och stortavlor.
Men jag vill inte tas till en annan värld.
Jag vill ha ordning på den som finns.

                                        * * *

Är det inte dags att medierna, till exempel SVT, bestämmer sig för om SD är en del av regeringen eller inte?
Ena dagen meddelar man att "Regeringen har enats", med innebörden att de fyra Tidöpartierna kivats och sedan blivit ense, nästa dag säger man att "Regeringen och SD håller presskonferens"  som om det å ena sidan är två helt olika entiteter men å andra sidan var den naturligaste saken i världen att båda uppträder likaberättigat.

                                        * * *

De som avfärdar vad våldet i populärkulturen betyder och medför, den självklarhet med vilken människor dödar och plågar och hotar varandra i spel och filmer och tv-serier – för att sedan i förekommande fall låta de döda återuppstå till extraliv – och hur både makt och rätt där sitter i spjutstångs ände.
Alla de som avfärdar att det skulle påverka människor, och alldeles särskilt de som upprepar en trist-sliten formel om ”moralpanik” som ”alltid har vädrats” – de är högst medansvariga för det verkliga våld som nu sköljer över landet

                                        * * *

Det är patetiskt att höra politikerna tala om att stoppa våldet – när alla vet att alla åtgärder som skulle bidra till att verkligen minska våldet (vare sig det är fler och mer välutbildade poliser eller riktade sociala insatser i orten, eller förbättrad samverkan eller mer förfinad övervakning eller, eller, eller…), de åtgärderna kostar pengar. 
Det kostar pengar, alltså är det egentligen inget som man vill eller tänker göra

                                        * * *

Länge ville jag inte riktigt tro att det finns genuint, i grunden verkligt onda människor.
Ville inte.
Men det är en missuppfattning, en som gör oss sårbara.
Inför alla dem som inte har något intresse av att lägga band på sin egoism.
Banal förblir dock ondskan likväl

                                        * * *

Varför detta missnöje med att gängen tycks ha tagit över makten i vissa förorter? Vad annat är det än ännu ett i serien av överlåtanden av samhällets uppdrag till privata entreprenörer?

                                        * * *

När man skådar ut över de hästkraft-stinna storbåtarna i välfyllda marinor, eller följer prisskiftena på lägenheter i stadskärnorna, eller betänker att 3-4 procent av befolkningen årligen semestrar på andra sidan jordklotet – då är det svårt att tro att vårt land är så fattigt att vi är tvungna att säga upp folk i sjukvården, att vi inte har råd att laga sprickorna i vårt vägnät eller få lite fler tåg att gå i tid.
Det känns som att förklaringarna nog måste ligga någon annanstans

                                        * * *

Utopin som politisk målsättning: ’Ingen skall ha problem

                                        * * *

Det är märkligt hur vänstervriden verkligheten tenderar att vara hela tiden 

                                        * * *

En del människor som drömmer om den totala friheten glömmer bort att i ett samhälle med frihet för alla, där alla kan följa sina impulser, kommer de ideligen att få trängas med andra med samma frihet.

                                        * * *

Det har gått snabbt, men det har gått steg för steg.
Först lämnade vi folkhemstanken och välfärdsstaten med nyliberalismens raseringsraseri och avvecklandet av tanken på det gemensamma.
Sedan lämnade vi upplysningsprojektet med smartfånarnas intåg i ett allt-är-möjligt-segertåg och högerextremisternas uppmarsch i världen, med upplösningen av respekten för allas värde, när vi slutade att se varandra i ögonen.
Och nu börjar vi lämna själva civilisationens idé, med AI som ett virus som alla fåfängt tror sig kunna behärska, med trollarméernas triumf och de globala tech-kejsardömenas gangsterbossar som vill ta själva utvecklingen i egna händer, med dyrkandet av kortsiktighetens vinster som ledstjärna, och människorna som materia att förbruka

Det är klart att det är de illvilliga och genuint onda som har det största ansvaret. 
Men utan de lata lättlurade och frivilligt lågpris-köpta skulle de inte kunna göra oss så mycket.
(Obs – alla paralleller med regeringsunderlag och andra -lag är rent tillfälliga. Eller?)

                                        * * *

Vi skulle behöva en ny beteckning för dessa s.k. ”nationalister”, som inte är särskilt intresserade av sin nation, sitt land, dess historia och dess utveckling, utan bara av att rena dess befolkning från oönskade element.

                                        * * *

Alla dessa ”hjältar” – fältherrar, upptäcktsresande, entreprenörer – som inte drevs av annat än girighet, maktlystnad, kättja.

                                        * * *

Om livet nu är en tävling – hur kan man vara förvånad över att vi inte samtalar väl med varandra?

                                        * * *

Varför skulle det a priori vara orimligt att anse att världen var som bäst när man själv var ung?  
Det finns ingenting som säger att en utveckling som man bejakar till en viss punkt bör fortsätta i oändlighet, och att allt skall bli bättre därvid.
Erfarenheten pekar snarast åt motsatt håll.

                                        * * *

Ju dyrare allt blir, desto mer pengar finns att spara på att avstå

                                        * * *

Jag har inget emot att människor håller sig med en personlig tro. Men när de börjar tillhålla andra att rätta sig efter deras föreställningar är jag inte med.
Not: Gäller även fotboll.

                                        * * *

Helvetet är en plats som styrs av de förändringsbenägna

                                        * * *

Det är helt ok om folk är religiösa i kyrkan (moskén, synagogan, templet…) och en smula enögt nationalistiska på fotbollsarenan. 
Men inte i riksdagshuset, tack!

                                        * * *

Nära-döden-upplevelser
Den ofta borttappade innebörden av ordet "nära".
Den som faktiskt har varit död kommer inte tillbaka; den som kommer tillbaka har inte varit död.
Det är vad döden betyder: att aldrig komma tillbaka.

                                        * * *

Riktigt olycklig kan bara den bli som faktiskt har känt lyckan

                                        * * *

Jag behöver inte musik som gör en glad. Jag vill ha musik som gör det lättare att uthärda att vara sorgsen,

                                        * * *

Kroppen på äldre dar: ”Används på egen risk”

                                        * * *

Man kan inte överdriva lagom.
Man kan överdriva försiktighet, omåttlighet, måttlighet, slöseri, rädsla, vildsinthet, hänsyn, hänsynslöshet, sparande, konservatism, radikalism...
Men lagom är alltid lagom. 
Varken mer eller mindre.
Man kan inte överdriva lagom.

______________________

Tidigare utgåvor:

Många människor vet för mycket som de inte har en aning om
Spretiga tankar i vintertider

Sverige är verkligen ett land med traditioner
 – helst  nya varje år!

Spretiga tankar medan våldet sprider sig

Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tankar i dödandets tid

Vill du helst ha för mycket eller för lite?
Spretiga tankar i mörkrets tid

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka 
Spretiga tankar i en obekväm tid

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?

                            






onsdag 1 maj 2024

Maj. Den ofattbara tiden.


Det är inte riktigt så att april har förberett oss för den sköna maj.
Frusna nätter, narig vind, mörka dagar, tröstlös väntan på vårtecken.
Eller så är det just tvärtom: att detta gjort oss extra känsliga för det som kommer, gör oss extra mottagliga för vårens alltid så korta fyrverkeri av blomning och drömmar.

Nu kommer den ju.
Den ofattbara tiden, då allt förskjuts, växlar, blixtrar förbi.
Den ena dagen följer den andra, skiftande, växlande, i ett flimrande skeende som mest av allt synliggör dagarnas och livens korthet.

Och plötsligt är det åter en annan tid, det som var nyss är borta - och vi har inte ens hunnit förbereda oss på det som är, det finns där bara ett kort ögonblick, innan det också är något annat.

Och likväl. mitt i denna förvirring, denna jakt genom scenväxlingarnas landskap - själva glädjen över att få vara där, vara med, att få finnas till. 
I våren.



 ___________________________________

Tidigare månader

måndag 22 april 2024

70-årsdagar

70-åringar, som ofta lite oskarpa. Men i färg, faktiskt.

70-årsdagar, ja.
Jag minns en smula av min farfars, den mörka hösten 1957, någonstans i en festlokal helt nära hans hem på Djurgårdsgatan, jag tror invid Sjöfartsmuseet.

Jag var tre år men fick vara med, en liten finklädd herre på kalas, fick som jag minns det röra mig rätt fritt men satt nog ändå mest stilla hos mamma bland alla dessa gamla, delvis uråldriga människor som skålade och sorlade.
Välbekanta ansikten hos fastrar och gammelmostrar blandades med vilt främmande, skuggor från farfars långa liv i offentligheten, Handelstidningen, Kämpande demokrati, och förstås den för barn så mystifierande Odd Fellow.
Mormor var där, men inte morfar, han höll sig undan sådana tillställningar.

Och som alltid minns man allt från då i svartvitt

 *

Mina föräldrar brukade ha mottagning i hemmet på jämna födelsedagar, särskilt minns jag pappas 50-årsdag i snöstorm när de besökandes bilar fick skjutas på för att komma uppför Högsätesvägens backe och kunna rulla på den hjälpligt plogade Gubbängsvägen, men jag minns faktiskt inte om de hade något på själva 70-årsdagarna,.
De hade ju gemensam fest i en lokal i Tallkrogen, årsbarn som de var, men jag tror att det var nånstans runt mammas födelsedag i mars, jag höll tal med citat ur Maos lilla röda – vilket föll betydligt bättre ut än man skulle kunna tro, det byggde på det där med 60-tal som övergår i 70-tal och det var lätt att hitta citat som man kunde vända ut och in på; Johan och jag flydde sedan festbordet och spelade innebandy i källaren, och mammas syjuntetanter sjöng.

Men själva dagarna minns jag inte så noga.

*

Och nu jag.

Jag hukar i den vinande blåsten, försöker inte låtsas att det här med år och dagar inte skulle spela någon roll, det är klart att det gör, men försöker att inte bry mig om det så mycket.
Det går så där.
Inget större firande.
50-årsdagen som firades i dagarna tre var utmärkt, fortfarande ett kärt minne. Men 20 år äldre och 20 år tröttare har jag ingen riktigt ork att dra igång något sådant igen.
Och festlokaler har jag aldrig riktigt gillat, det hänger en deadline-skugga över salen, bäst som man gläds skall det städas undan – detta sagt med såväl en lyckad 40-årsfest som ett fantastiskt bröllop i minnet.
Men det där är bara så förtvivlat länge sedan.
Nej, jag sitter kvar under min imaginära korkek och väntar på att våren skall bringa lite blommor att lukta på, låter mig uppvaktas med champagnefrukost utan champagne på morgonen, tittar på älgvandring utan älgar, planerar en promenad och att så småningom plocka in Dobos-tårtan från balkongens kyla.
Det får räcka så.
Och uppvaktningar droppar in på Facebook, och det är märkvärdigt hur värmande det är, men det är ju så, någon som du uppskattar har i sin tur tänkt en liten smula på dig, formulerat en enkel önskan eller fogat ihop en lite längre text, kanske valt ut en bild eller flera, har bemödat sig något lite.

Det är den känslan som finns där, och då spelar själva mediet föga eller ingen roll. FB har gjort det enklare, sänkt tröskeln något litet, jämfört med postkortens och hyllningstelegrammens tid. Och det är bra. Det finns inget fusk och ingen lättja i det, det är bara bra. Något lite kan vi alla finnas i varandras liv.

Det blir nog en ok dag det här också.