Den 26 maj

Och så denna dag

Man måste minnas: det finns inget vackert

över döden

Att minnas är ett arbete,

inget annat       På något sätt

måste man försörja jorden

Detta sörjande, denna sörja, detta före

och efter; man kan aldrig fastna mer

Det är så vackert här i Stockholm dessa dagar

Det ljusgröna fyller sig med styrka, trumpeter av färg

slår ut jubelrop över varje gård     Skärgårdsfjärdar stiger in

i våra vardagsrum, häggdoftens stämma

genomsyrar de tidiga kvällarnas samtal –

Man kan stå vid kanten av natten

och lyssna till varandehavet som rullar in

i svindeldyningar mot kroppens alla kuster,

 där minnena är lagrade

Bara med döden finns det inget vackert:

den är absolut ensam

Kvarlämnad under kastanjernas ljus

finns saknadens tomhet, dess

absoluta  brist på innehåll

Det är där jag måste söka

efter det som kommer mig i möte                                                                          

                                                                                             (26.5)