Spretiga tankar i december

Varför glömmer man varje gång hur mörkt det blir när det blir mörkt? Är det för att man inte skulle orka leva annars?

                                                       *   *   *

Det här oskicket att säga ”Ni lyssnar inte!” när man inte får sin vilja igenom.

                                                       *   *   *

De som är emot diktaturer, inte för att dessa är onda och förtryckande, utan för att det finns punkter där de är progressiva eller moderna.

Som tyckte att felet med Assads Syrien inte var att man mördade barn och torterade oliktänkande, utan att folk drack vin och gick utan slöja.

Som var missnöjda med Kina inte för att det var en enpartistat med förtvivlat låg respekt för människovärde, utan för att staten ägde företagen.

Som ogillar Saudiarabien inte för att det är en terrorsponsrande medeltidsregim utan för att den stödjer palestinierna.

De människorna.

                                                       *   *   *

Kultur får många att känna sig hotade

                                                       *   *   *

För många som säger sig vilja bygga nytt är det i själva verket att riva gammalt som är det viktiga

                                                       *   *   *

Man kan faktiskt uppskatta kollektivet och ändå förakta massan

                                                       *   *   *

Nekrologen – ett lyckligt liv efter detta

                                                       *   *   *

Man talar vitt och brett om att ta till vara erfarna medarbetares kompetens, ett säkert tecken på att ingen kommer att bry sig om dig när du blir äldre.

                                                       *   *   *

Föreställningen hos delar av den tjattrande klassen att religion är en kategori av samma typ som hudfärg, kön eller sexuell läggning. Ett öde, ett givet sätt att vara.

I stället för att se det för vad det är, en ideologisk övertygelse, någonting i linje med partitillhörighet.

Förbryllande.

                                                       *   *   *

Gång på gång möter man den här bisarra föreställningen att det reglerande och reglerade samhället – liksom skatterna – är någonting som kom till Sverige med "såssarna".
En gammal frihet som snöptes.

Låt oss inte orda mer om hur galet det är. Men att den föreställningen har kunnat spridas och få fäste – just det är i någon mån sossarnas fel, i mina ögon.  Synen på historia, i skolan och utanför.

Hur okunskapen om det förflutnas vägar gjordes möjlig. Man skulle inte längre behöva tynga minnet med allt som hade varit förut - du vet, ”kungar och krig”.
Men för den som inte längre minns vad som hänt, blir det omöjligt att förstå hur det hänt, och varför det har hänt.

Och när Gustav Vasa blir en snabbt förbiilande sagofigur, när Axel O knappast nämns, Karl XI bara blir en som var jättejättedum mot snapphanar, och frihetstidens senmerkantilister helt hoppas över – då är det klart att det är lättare att få folk att tro att det var högskatteälskande sossar som reglerade bort den svenska dådkraften.

                                                       *   *   *

Svårt att bedriva politik i dagens Sverige när det är ett axiom att ingen får ”drabbas”. Men onekligen en framgång för journalistkåren.

                                                       *   *   *

Det som oroar mig mest är inte att samhället och kulturen har blivit så likriktade. Det är så många tycks anse att det är bra.

_____________________________________

Till sist blir man klar över att livet är ett besök, inte ett försök - Spretiga tankar i november

"Har ni tänkt på att missunnsamma människor ofta anklagar andra för avundsjuka?" - Spretiga tankar i mörkrets tid

"Misstro alla människor som vill ha renhet" - Spretiga tankar i september

"Människorna som hela tiden måste få veta  hur det är. " - Spretiga tankar i augusti

"Man har inte sett slutet förrän det är över" - Spretiga tankar sent i juni

"Kan tomhet verkligen växa?"  - Spretiga tankar i maj

"Ingen tid är för evigt " -  Spretiga tankar i april