Med hurraflaggor mot hemmet (Maasholm16 del 3)

Allt har ett slut, också årets vandringar i regnet, på vallen och annorstädes.

Dags att säga farväl till välbekanta vyer:

Och vi tog sikte på hemlandet.

Först Lund.  Med en strategiskt placerad men hiskligt dyr parkeringsplats på baksidan av hotellet.

Notera "Lunda pågar" i bakgrunden

Målet där var dock inte en parkeringsplats med utsikt mot domkyrkan, utan tv-soffan hos Harald och Madeleine (och före dess det välförsedda middagsbordet).

Där vankades nämligen fotbollsmötet mellan Island och Ungern.

Bakelser med hurra-flaggor för respektive lag. Vi fick de ungerska på grund av känd affinitet för detta land, men hejade också vi på Island. Mästerskapets specialitet, sena mål, ledde dock till en oavgjord match - lite surt men i grunden knappast orättvist. Vi såg också en halvlek av Österrike-Portugal som tydligt illustrerade att Sverige nog var ÄNNU sämre än man befarat.

Förutom fotboll och middagsätande (bakelserna ovan var efterrätten) hann vi med diverse trevliga samtal om dittar och dattar och annat sådant som man talar om.

Samt ingående grubbla över ett försvunnet mejl som inte enbart handlade om resor utan även om litteratur, vilket mottagarna dock helt missat.

Värdfolket fastnade inte på någon användbar bild. Så här glad gjorde dock middagen och sällskapet A-L 

Till sist blev det hursomhelst dags att skiljas, och efter en god natts sömn for vi vidare, från Skånes sydvästra hörn till det nordöstra.

Vid ett stopp vid Dalby Söderskog - nationalparkernas svar på Pluto - träffade vi en katt

som uppenbart var på spaning. Lyssnande med hela kroppen.

Söderskogen var annars något av en besvikelse, eftersom man höll på att bygga om.

Ja, just det: Tidigare spångade vägar var just nu ganska svårforcerade grus- eller makadamstigar.

Och allt var insvept i ett fuktigt grönt dis, ja ni vet hur vädret varit denna sommar.

Sensmoral: Akta er för naturreservat där man bygger om.

Via småvägar över skjutfält och genom bokskogar kom vi så småningom till Övedskloster.

Utmärkta nygjorda lunchmackor i slottskaféet och en kort promenad i parken.

Det var som en promenad i parken.

Författaren poserar som slottsherre, med blandad framgång.
Den vackra huvudbyggnaden är ritad av Hårleman.

Något riktigt slott är det förstås inte, gästhuset på Majorsgatan i Åhus. Men det begär vi inte heller. 

Förresten tillbringar vi ändå mesta tiden inne i stora huset - särskilt A-L som blev kidnappad av Jonatan och tillbringade mesta tiden av besöket bland legobitarna.

Nåja, det var ändå inga särskilt intressanta matcher den kvällen.

Och så här ser gästhuset ut i månens sken:

Och stora huset i fullt dagsljus.

Nästa katt.

Nästa jakt.

I samma månljus.

Som sagt, de lyssnar och känner med hela kroppen, de där djuren.

Som ofta avrundade vi med en visit vid Bolmens fisk i Hamneda, där det ståtliga älghuvudet ständigt ser ut att vara på väg att fastna i ålryssjan i taket.

Att en butik med detta namn har ett älghuvud på väggen är inte fullt så knäppt som det ser ut - förutom en massa fin fisk, företrädesvis rökt, för man också viltkött, dock från en helt annan del av Sverige (nämligen Hoting).

Vi nöjde oss med ännu en dubbelfilé och lite fryst gös.

Ålgsteken fick vara för denna gång.

Och snipp snapp & slut

_________________________________

För dig som missat tidigare delar:

Regen regen, Tröpfchen...

Vi hade i alla fall otur med vädret