Framför tv:n

En egendomlig sak med min arbetsledighet är att jag har börjat tittat på tablå-tv. Det gjorde jag betydligt mindre förr.

Inte från min gamla arbetsgivare SVT, inte något att tala om. Förutom SVT Text erbjuder tablåerna mycket lite som lockar; Melodifestival, Opinion Live och en valrörelse som ”skall göras intressant för tittarna" – tack men nej tack.

Även om det skall medges att man hade en fin sändning från Göteborgsoperans Birgit Nilsson-konsert häromdagen (ehuru med någon obalans i produktionen mellan orkester och sång).

Kanaler och disk

Nej, det är tillgången till alla de internationella och specialiserade kanalerna som lockar mig att bläddra i EPG-guiderna.

Och tillgången till en riktigt bra hårddisk för bandning.

 ”Titta på tablå-tv” skall inte missförstås som låst till sändningstillfällen. Jag har aldrig varit mycket för det där att man måste titta just när kanalen så behagar – det är bara sport (och en och annan extrem nyhetshändelse, som då vanligtvis är en dyster historia) som kräver nu-närvaro och samtidighet.

Nej, tablåerna är mitt underlag för egna ”spellistor”. Men, alltså sådana som jag faktiskt använder tv:n för att titta på. Jag har till och med börjat binge-titta ibland.

Ja, jag vet

Och ja, jag vet att mycket finns att se på de olika kanalernas play-tjänster; jag använder dem också.

Men dels behöver jag egentligen inte riktigt det för att ha något att titta på, tvärtom (det är ju inte så att jag numera tillbringar hela dagen framför burken…), dels är det faktiskt en hel del av de intressanta programmen som aldrig dyker upp där, av rättighetsskäl eller annat.

Precis som det omhuldade Spotify inte alltid ger mig de John Stewart-livespelningar eller Tom Rapp-rariteter som jag ibland jagar (och som snarare hittas på Youtube) så saknas ibland pärlor som finns i tablåerna i kanalernas play-tjänster.

Tyska ZDF har till exempel ett utmärkt ”Mediathek” med bland annat riklig tillgång till Krimis av vitt skiftande typ och kvalitet – men där saknas de lite äldre årgångarna av SOKO Wismar som sänds på förmiddagarna, och som jag gillar.

Göra fynd

Till tyska Krimi-serier skall jag återkomma. Men man kan göra andra fynd.

Plötsligt faller ögat på ett lockande norskt naturprogram, en engelsk serie om renässanskonst, ett danskt program med strövtåg söder om gränsen, ett QI-avsnitt jag inte sett, en fotbollsmatch man inte trodde tv-sändes, eller – som sagt – en tysk kvalitetsdeckare. Eller något annat sådant.

Två knapptryck och sedan ligger det på hårddisken.

För titt vid tillfälle, en regnig förmiddag.

Och ja:  Lagret på hårddisken växer. Som sådana gör.

Men ännu inte okontrollerat.

Och längs vägen har jag gjort många nya bekantskaper.

Har ni till exempel träffat den entusiastiske brittiske konstvetaren Waldemar Januszczak?  Eller hans något mindre yvige men brett europeiskt orienterade kollega Andre Graham-Dixon?
Eller har ni sett ett enda avsnitt av Eides språksjov?
Eller 3sats reseprogram? Fransk rugby?
Nä, jag tänkte väl det

Mer om några av dessa bekantskaper, nämligen just de tyska deckarna, i nästa inlägg.