Så intressant, och så typiskt svenskt, att det verkar vara först när omvärlden reagerar som många förstår hur långt normaliseringen faktiskt har gått i Sverige.
* * *
”Ett tydligt nederlag för regeringen”, gastar rusiga
borgare.
Tydligt omedvetna om att de båda partier som suttit i
regering sedan 2014 har gått framåt, det som har haft huvudansvaret allra mest.
Medan hela den gamla Alliansen backar.
Man kan också beskriva det så: saknad efter folkhemmet.
Två partier har gått fram mest: Det som vill ”återskapa” ett
drömt aldrig funnet folkhem, och det som vill rädda åtminstone ruinerna av det
folkhem som faktiskt existerade.
* * *
Fortfarande fylls jag av motvilja när jag tänker på alla dem
som jublade efter valet 2006 när Alliansen tog över, ”för att SD inte kom in”.
Alla visste vi ju att det bara var en tidsfråga, tid under vilken SD byggde upp
sin organisation och sin bas – och de borgerliga efter bästa förmåga förde en
politik som fick potentiella SD-väljare att vända sig mot makten och ”politikerna”
och ”såssarna”, när vård och omsorg såldes ut och infrastrukturen förföll.
* * *
”Äsch, SD:s nasse-rötter är väl inget problem. Lite nazism har väl ingen dött av!”
* * *
I femtio år har jag predikat – det finns inga förbättringar
som inte också innehåller försämringar, det finns inga nyheter utan nackdelar,
det finns ingen bekvämlighet utan baksidor. För mestadels döva öron, ofta
tillstoppade med proppar.
Men när försämringarna, nackdelarna, baksidorna av våra val nu
gör sig allt mer påminda kanske det långsamt sipprar in lite.
* * *
Att leva i nuet är faktiskt INTE samma sak som att strunta i framtiden och glömma det förflutna.
* * *
Om vi inte själva väljer vad vi vill avstå ifrån är jag rädd
att andra kommer att göra det åt oss.
* * *
* * *
Men tänk om det är de nuvarande elpriserna som faktiskt bäst avspeglar vad det egentligen kostar för oss att framställa denna energi på detta vis.
Den återkommande frågan ”när blir strömpriserna normala?” är naturligtvis fel ställd. Den självklara frågan måste vara: ”Hur anpassar vi oss till högre strömpriser?”
* * *
Ett enkelt sätt att både beskriva och förklara samhällskrisen är följande: Alldeles för få är beredda att avstå det minsta av det egna för det gemensamma bästa.
* * *
Förvirrande med alla dessa svaga och underpriviligierade
människor som i kommentarsfält efter kommentarsfält kampanjar för den starkares rätt
* * *
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?
* * *
Sorry, men folkbildning kan aldrig ersättas av litteraturkanon.
* * *
Intressant hur högern är så inriktad på den enskilde när det
gäller brott, och på företagen när det gäller stöd…
* * *
Jag undrar verkligen, de där som inte vill ändra nånting,
inte vill uppoffra nånting, hålla samma galna konsumtionstakt som nu.
Tänker de att vi skall vänja oss vid tokvärme, rekordtorka, skogsbränder,
skyfall, översvämningar, orkaner, smältande glaciärer och stigande världshav,
att det är ok och inget att bry sig om?
Eller tänker de att det är något som går över om man
blundar?
Eller att det faktiskt inte händer, är nåt som bara hittas
på av vänstervridna medier för att lura dem på deras rättmätiga
konsumtionsfest?
Jag undrar.
____________________________
Spretiga tankar i en valrörlse bortom verkligheten
Vad gjorde vi för fel?
Spretiga tankar efter lång tid:
Människor som tror att de blir fria bara för att de lämnas ensamma
Spretiga tankar om kriget 1:
Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig
Spretiga tankar om kriget 2:
Ingen tror er längre
