Uppsala alltså.
Ni känner igen den klassiska vyn med slottet, domkyrkan och Gunillaklockan.
Och så lite mer snö än det brukar vara - vanligtvis ser ju vi icke-uppsaliensare det här mest som foton från Valborg.
Men egentligen. Egentligen skulle det ha varit Mariefred.
Två år i rad har vi firat en vårvinterhelg i Mariefred, ditlockade av ett erbjudande från Gripsholms värdshus. Och så hade vi tänkt i år också. men det fanns icke rum i härbärget den tilltänkta helgen.
Så det blev Uppsala i stället. '
Ressällskapet fascinerades av att finna sina förnamnsinitialer på väggen tvärs över gården från vårt rum. - medan jag fascinerades av fullmånen, träden och stämningen av romantisk kyrkogårdsscen i någon högromantisk dikt från det sena brittiska 1700-talet...
Det vart alltså afton, och sedan morgon, och vi gick ut i lärdomsstaden.
Där det bekanta blandades med det oväntade.
"Jag är visst kommen på fel halvklot"...
Ja. Domkyrkan är obligatorisk, Bäst att ta en broschyr och läsa på.
Där skeppen möts stod en kör och övade och övade.
Det lät väldigt bra. Fina fragment av körharmoni singlade ut i evigheten
Här är lite:
Fast i tiden är däremot Gustav Vasa.
Just den här upplagan av honom är fast i det slutande sluttande 1800-talet.
Utanför kyrkan rådde vintern
Och en kaja promenerade runt kyrkan och gjorde väldigt klart vem som hade kontroll.
Det var inte vi.
Så vi drog våra färde över Domkyrkoplatsen.
Till Gustavianum. För mig en premiärvisit. Det är så med Uppsala att det ligger både för nära och för långt ifrån. Man kommer sällan dit, Det finns mycket som jag aldrig sett. Låt vara att detta besök åtskilligt bättrade på balansen. Med, som sagt, exempelvis Gustavianum.
Vid entrén finns en stor kopparkula, som använts till elektriska experiment långt in i vår tid.
Den är handhamrad vid ett av de uppländska bruken och kan, som påpekas i museets introduktion, ses även som ett monument över en lång och imponerande hantverks- och industritradition.
Dessutom är den fin.
Och ger en möjlighet att fånga både övertecknad och ressällskapet på samma bild.
Gustavianums clou är ju annars dess så kallade anatomiska teater, byggd för Olof Rudbeck d ä, avsedd för dissektioner inför publik.
Om man kan bortse från tanken på en missdådares halvt uppskurna lik på bordet där i mitten är det ett fint - ehuru en smula kyligt - rum, med vackert och rikt ljus från takfönstren,
Ressällskapet grubblar.
Författaren försöker bemästra de branta trapporna.
Gustavianum innehåller också ett litet men fint universitetsmuseum där vi träffade på en envist oskarp tukan...
...och äntligen fick se en virginal, en sådan som den franske kungens spelmän klinkar tillsammans med klavikord i Frans Bengtsson bekanta dikt.
Uppsala gick in i sportlovsvecka, och uppe vid slottet hade ordnats aktivitet för kidsen - snögraffiti.
De kids vi såg ägna sig åt detta verkade avsevärt yngre än gängse sprejkburksbärare, men såg ut att ha kul.
Och resultatet blev rätt festligt också.
På slottet bjöds på Afternoon Tea (eller nåja, kanske inte bjöds - men det var ett ganska hyfsat pris) vilket lockat många fler än oss.
- men det var nog bara vi som såg att GIIA var en av de första att ta en selfie:
(Skall sanningen fram såg jag det inte heller förrän någon i sällskapet påpekade det...)
En konstutställning och lite annat hann vi med där också innan det var dags att återvända till vårt spatiösa men tämligen påvra rum.
Och det vart afton och det vart åter morgon.
Sälskapet beundrar utsikten mot domkyrkan.
Eller nåt.
Och så drabbades hon av smålandslängtan.
Eller nåt.
Det finns dock bot för sådant, som synes.
För en utsocknes amatör är ju inget uppsalabesök komplett utan en visit hos den gamle poeten och näringsidkaren Ofvandahl -
- och som tur är har vi gjort undan våra läxor redan.
Vi drack te i stället. Och tittade på de andra.
De gjorde inte läxor de heller, vad vi kunde se.
Men det såg misstänkt mycket ut som studentuppgifter.
Vi skvallrade dock inte.
I stället åkte vi till det tropiska växthuset i Botaniska trädgården
och avverkade regnskog, öken och lite annat på kort tid.
Författaren begrundar växthusens förunderliga geografi.
Eller nåt.
Ute var det fortfarande lätt solkig vårvinter, som här vid den lilla pärlan Ulva kvarn strax om Uppsala
och snipp snapp slut...
Och vi var hemma igen i våra drömmar om våren
_____________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar