Karl May-kunskaperna

I korsordet var nyckeln ”Skrev Karl May om”.

Och jag fyllde prompt i lösningen: ”Indianer”.

För så var det ju. Karl May var mannen bakom en serie av böcker om Winnetou och Old Shatterhand, om djärva nybyggare och både ädla och lömska rödskinn.

Jag tror aldrig jag har läst en enda av de där böckerna, som ansågs föråldrade redan i min barndom nånstans vid järnålderns slut.

Men jag känner till Karl May. Och jag vet att han inte skrev på engelska, som de flesta andra Westernskildrare i Fennimore Coopers efterföljd.

För Karl May var tysk och det var i Tyskland han hade sin stora publik. Hade, och kanske i någon mån fortfarande har. Jag har för mig att det fanns – kanske finns? – ett ”Winnetou-Land” eller dylikt någonstans i Hamburg-trakten (Bad Segeberg dyker upp i hjärnan men det kan vara ett komplett stickspår).

Nå, det var inte nordtysk lokalgeografi som var mitt ärende.

Men en tanke kring den här sortens triviakunskap. Den som man plockar upp vid sidan om, den som man får på köpet, någonstans i närheten av det man egentligen sysslar med.

Jag läste som sagt aldrig Karl May, i alla fall inte så att jag minns något; jag var öht inte någon riktig Western-kille jämfört med genomsnittet i min generation, även om jag naturligtvis hängde framför TV:n när det var Bröderna Cartwright och hade både en hatt och ett par knallpulver-revolvrar.
Min håg stod mer till andra platser och tider, musketörernas och riddarromantikens eror.

Men jag minns i alla fall den tyske författaren Karl May, hans ämne och några av hans figurer.

Och jag tänker, i dagens målinriktade, sök-baserade, smartskärmsburna modell av kunskapsinhämtning, finns det plats för den sortens ineffektiva men trevliga sidokunskaper? Triviavetandet, korsordsbildningen – Karl May-kunskaperna…

Jag har en obehaglig känsla av att det är på väg ut, på väg bort.

Jag mer än tror, jag vet, att det inte har samma status i dag att vara bildad som det hade när jag var barn.

Men det är något lite annat. Att vara bildad är att kunna latin, ha en klar bild av klotets geografi, kunna förklara regeringsformen, förstå huvuddragen i relativitetsteorin, kunna peka ut en favorit bland 40-talisterna; sådana saker.

Det har sjunkande status i denna nyttojaktens tid, även om det paradoxalt nog är just nyttan som skiljer bildningen från Karl May-kunskaperna – bildning enligt ovan kan fortfarande komma till nytta i rätt sammanhang, även för den som inte löser korsord.

Karl May-kunskaperna är de som ligger löst i själens vindsförråd.

De behövs inte. Många betraktar dem som rent skräp.  Ingen avundas dem som har dem.

Och jag fruktar att de är på väg att försvinna.

Not: Ovanstående skrevs  (delvis för att testa eller illustrera min tes) utan konsultation av nätkällor.

Googling visar att det inte finns något Winnetou-Land, iaf inte i Tyskland, men att det däremot hålls återkommande ”Karl May-Fest” i  - fanfar! – Bad Segeberg.