Att tyskar är förtjusta i älgar, det vet vi ju.
Ändå blev jag lite överraskad av att hitta denna skogens konung på en kakelplatta i Kappeln.
Kanske inte så mycket över den stilmässiga krocken mellan en hyfsat naturalistisk skandinavisk älgtjur och traditionellt holländskt/frisiskt kakel - även om den var ganska förvirrande - som över priset.
Affärsidkaren väntar sig uppenbarligen att någon skall vara beredd att slänga upp 54 euro för en kakelplatta.
Nå, hen känner väl marknaden bättre än jag.
Men nu är det här med älgar inte det enda.
Som tidigare noterat är förbundslandet Schleswig-Holstein Tysklands port mot norden, och mot Norden, vilket manifesterar sig på olika sätt.
För mig, som åkte närmare 100 mil söderut från min med svenska mått mätt redan ganska sydliga utgångsposition i Stockholm, är det ju en blandad upplevelse att möta den återkommande reklamsloganen Der echte Norden.
Men att man menar allvar blev tydligt, om inte förr, vid ett av skyltfönstren i Kappeln:
Komplett med grön Dalahäst och korrekt svensk stavning hälsas jag välkommen.
Det fortsätter i samma stil. För den som tycker att den gröna färgen inte passar på dalahästen finns även den omålade varianten att tillgå förstås.
Vi är ju trots allt i den äkta Norden.
Lägg även märke till de trekronor-besköldade små vikingafigurerna med mera i bakgrunden.
Nu må det ju sägas att vikingar inte är så dumt i Kappeln. Stora vikingaflottor seglade när det begav sig förbi just den plats där staden nu ligger, och månget handelsskepp på väg till eller från det närbelägna Hedeby. Vikingarna - vilka de nu var och hur de nu såg ut - var definitivt vanligare här än på många platser i dagens Sverige.
Men blågula med Tre Kronor på skölden var de väl inte. Och inte red de på dalahästar heller.
Jaja.
Det är ju bara en eller två butiker, säger du.
Men den nordtyska passionen för Skandinavien i allmänhet och det astridlindgrenska Sverige i synnerhet tar inte slut där.
Det visar en promenad ner till hamnen - just det vatten som långskepp och knarrar enligt ovan befor för sådär tusen år sedan plus (Schlei heter denna långsträckta fjord, eller Slien på danska).
Pippilotta Rullgardina, var det. Och på Gotland låg filmens Villa Villekulla, inte sant...
Det handlar dock inte om någon filminspelning och inte heller om något norrönt besök i vikingafärdenas spår. Både PippiLotta och Gotland ligger här i sin hemmahamn, Kappeln a d Schlei.
Och det slutar inte där heller. Den som vill förnya sin heminredning kan från hamnen vända åter upp till staden och på Rathausmarkt besöka butiken Snöflinga (ni som inte har vägarna förbi Kappeln kan kolla här)
Och nej, "snöflinga" har ingen mening på tyska. Eller på något annat språk än svenska, för den delen.
Att jag sedan fick syn på en gammal bekant i ett skyltfönster har dock inget med Sverige att göra.
Men likväl med Skandinavien. Vår vän Grodan är ju dansk, även om han som står på köksbordet hemma närmast kommer från Borlänge.
Som sagt - Välkommen till Der Echte Norden!
______________
Berättelsen om resan dit och därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar