Allt mer hus för pengarna

Vi åkte norröver igen

- och kom fram till Ytterhogdal just i den alldeles som mest Magritteska skymningen nånstans vid tiotiden på kvällen.

Husesynen fick vänta till dagen efter

men var desto mer spännande då.  Nu är golv, väggar och tak klara, och kaminen på plats med en väl tilltagen skorsten. Fattas där nu bara en skyddsväg bakom, som byggare-Lasse skall utföra i någon snitsig tekniik

Patronessan beundrar.

Vi ägnade en hel del tid åt att möblera och dra el - i fantasin.

Plötsligt blev saker väldigt konkreta. "Men om vi ställer sängen så, då måste skåpet stå längre bort. Och då kan vi inte ha någon lampa där". Och så vidare.

Så här såg det ut förra gången, om ni minns;

Vi gjorde en liten utflykt.

Först förbi det där stället där mosippan växer:

Och sedan till garaget och båtplatsen vid ön.

Vi hade snuddat vid tanken på att lägga i båten och åka ut, men lågvattnet stoppade alla sådana tankar.  Någon hade visst dragit ur proppen..

A-L begrundar situationen.

Författaren tittar längtansfullt bort mot ön...

...där huset ligger och väntar.  Avlägset och nära.

Det blev en liten improviserad utflykt upp ett stycke på Flornipan i stället-

Där utsikten var som en Karin Karsvall-tavla.

Vi funderade mycket på vad det var för gård vi såg där nere.

Trodde ett ögonblick att det var Nils Påls-sveden, men det stämde inte. De husen ser inte sådana ut. Och det verkar vara på andra sidan älven.

Kanske längre bort, kanske åt ett lite annat håll. Kanske Aspsveden?

Det där, i en lite annan riktning, är i alla fall bron över Hoan i Flor.

Och så fotboll på eftermiddagen

Strand från Hudiksvall skulle vara en svår motståndare, men YIK avfärdade dem ganska lätt. 1-0 på ett vackert långskott i mitten av första, sedan 2-0 av YIK:s skicklige spelmotor Curtis Edwards i slutet av halvleken. Det stod sig matchen ut.

Matchen filmades, som fallet verkar vara med de flesta matcher nu (åtminstone hemma) och lades upp på FB/Vimeo. Kan beskådas här  (första halvlek) och här (andra)

Efter en god natts sömn åt vi söndagsfrukost i godan ro när den här egendomligt fläckiga kamraten älgade över tomten. Jag var lite långsam med kameran, här har han hunnit över Lillsvedsvägen och in till grannen.:

Till älgsteken vill man väl ha potatis.

Så det satte vi (egentligen åt M och C som hade förgrott dem i Flemingsberg).

Vi får se vad som kommer upp

(Stenarna i bakgrunden är transporterade från Åhus och skall bli kantning i rabatterna, är det tänkt.)

Och så var det dags att åka hem.

Vid Fjällmyrtjärn blommade roslingen för fullt.

Och det var det.