Ja, ni kommer ihåg att vi har byggt ett litet hus i Ytterhogdal, va?
Eller, rättare, att vi har fått hjälp av byggare-Lasse att få upp det. (se ovan)
När sommaren kom var själva huset på plats - men mycket jobb var kvar.
Först och främst skulle det målas, utvändigt och invändigt.
Och att måla ett hus, det är inte bara att sätta igång och smälla på färg, om någon nu trodde det.
Först skall väggarna rengöras (med ett så här nytt hur anses det räcka att borsta av dem, vilket vi var tacksamma för), och därefter skall alltihopa oljas in med grundolja.
Vilket är vad författaren sysslar med ovan - det är alltså inte osynlig färg.
Och fönster och dörrar och knutar och allt vad det nu är skall plastas in, tejpas, eller på andra sätt skyddas.
Inplastning av förstubron.
Ja, och så skall man ju införskaffa material och redskap - det blev flera turer till det fagra Sveg, där färgaffären och brädgården/järnaffären är belägna, innan vi var redo.
Men till slut var vi klara att sätta igång.
Magnus och Claudia stod för största delen av exteriören - med start på norrväggen.
Första semesterveckan hade vi fint väder, vilket underlättade det mesta.
Norrväggen klar. Det inplastade fönstret återkommer nedan.
Processen i korthet:
Före...
...medan...
....och efter:
Färdigmålat!
Nu skall det dit en liten veranda också, och lite annat fix.
Det var utsidan, det.
Sedan, när det blev sämre väder, hade vi tagit oss inomhus.
När väggarna var målade var det dags för lister och fönsterfoder. Och sånt.
Först det lilla fönstret mot skogen i norr.
Fönstret innan operationen. Utan foder.
A-L funderar.
Färdigt.
OK, det är inte världens mest eleganta passning.
Men det sitter ett fönsterfoder där. I alla fall.
Och att det alls blev ett fönster på norrväggen, som jag från början var emot, det tackar vi Magnus envishet för.
Några turer till Sveg blev det ju, som sagt. Här bräder till dörrfoder.
Så långt sommarens arbete.
Sedan hampade det ju sig så att det var stambyte hemma.
Och när jag nu ändå tog ledigt och flydde från detta kaos blev det ju tillfälle att fortsätta arbetet på huset.
Det blir väldigt mycket spillvirke vid ett husbygge.
Men en hög med spillvirke har aldrig varit någon nackdel att ha på landet.
Då kan man till exempel snabbt sno ihop en sågbock, när det visar sig att en sådan behövs:
Arbetsbänk fanns ju redan, i form av den lilla förstutrappen.
Lite väl låg, måhända, men ofta helt ok.
Husbygge är ju inte bara snickerier.
Ibland får man gräva också.
Elektriker Stefan behövde ett dike för att lägga kabeln i.
Så ett dike fick det bli.
Lite orolig för min trasiga rygg var jag allt. Men det visade sig att det omväxlande arbetet, där jag kunde kontrollera arbetstakten och -följden själv, var ganska bra för den.
Fönsterfoder var det, ja.
Jag hade ambitionen att göra dem med snygg gering.
Men hur det nu var, och hur jag än mätte och sågade, så såg det taffligt ut.
Så jag gav upp och körde raka hörn.
Det funkar ju det också.
 |
| "Sovrumsfönstret" Även här kan man ha detaljsynpunkter på passningen. Men jag är inte snickare. Det får duga. |
Och så var det kaminen. Den fick med hjälp av byggare-Lasse en liten murvägg bakom sig (det är egentligen sådant som är hans riktiga specialitet), och till sist var det tid att börja elda.
Bra drag och snabb värme.
(fast vi har satt in ett element också)
Och mysigt.
Första fikat framför kaminen
Så återstår bara att inreda huset....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar