Måsarna i Svolvaer

Ja, det var det där med måsarna i Svolvaer.  

Måsar finns det ju gott om lite varstans. Ibland sitter det en stor trut på vårt balkongräcke på Hornsgatan. I Maasholm vaknar man till deras skrän. Till och med på Ön, långt in i skogslandet, finns både tärna och mås.

Men det är något med måsarna i Svolvaer. De är många förstås, men inte bara det. Det är något i deras uppträdande, deras attityd. 

Som att de äger platsen. 

Och det gör de kanske. I någon mening.

(Ornitologer må ursäkta att jag i det följande inte gör någon skillnad mellan olika typer av måsfåglar - de faller alla in under huvudkategorien "Måsarna i Svolvaer")

Ja, som sagt.

"Välkomna hit till mitt ställe. 

Jag håller koll.  Ni följer mina regler. OK?"

Två små fåglar på en... 

Nej. Men tre små måsar på ett kyrktak.

Eller, inte så små egentligen. Bara en bit bort. 

Notera också hur de håller vederbörligt avstånd till varandra.

Man måste kunna sno sig om på alla vis om man vill ha total kontroll.

Och det vill man.

"-Jag såg den först!"

"-Men jag är snabbare än du"

"Ska det va på de viset är inte jag med, så det så!"

"Hmm, man kanske kan få sig en bit däruppe på bordet..?"

"Tjaaa... jag skulle tippa på uppklarnande, svag västlig vind och cirka 16 grader..."

"Ok, nu har ni sett hur det går till. Jag tar över härifrån"

________________________________________________________

Och för dig som undrar över resan finns en länk till sista avsnittet av reserapporten här
Med vidarelänkar till tidigare avsnitt
.