Hurtigruten-resan. 9: Avstigning Svolvaer

Så var det dags för den sista dagen ombord.
En dag i de dimhöljda bergens tecken.
Det är ganska vackert runt Vesterålen och Lofoten även en molnig dag...



På vägen dit for vi genom Risöyrännan, som från och med 1923 har givit Hurtigruten-skeppen möjlighet att gå genom Vesterålen och angöra Risöy, Sortland och Stokmarknes.

Rännan är just inte mycket bredare än Trollfjorden, och det är som synes tämligen grunt utanför den. Även här gäller det att hålla båten på rätt kurs; och inga berg att styra efter finns det, bara en rad av dykdalbar och en och annan liten fyr.





















På väg in mot Sortland ännu en av alla dessa broar.

Och hela dagen dessa dimhöljda, molnkransade, undanglidande obegripliga berg

Hoppsan! Varning för ras. Dock inte så allvarligt som man kan tro.

Vid parkeringen utanför Hurtigruten-museet i Stokmarknes.

Och berg bland moln, och moln bland berg, och här och där en liten ö med en liten fyr.

På väg ner mot Raftfjorden...

...for vi under Raftfjordsbrua, som vi senare skulle åka över med buss

En gård vid Raftfjorden

Och så en sväng in i Trollfjord igen

Lika häpnadsväckande, om än kanske inte lika magiskt nu i den fuktiga eftermiddagen som förra gången under midnattssolen, men häftigt nog ändå. Bergen på väg att försvinna där uppe -

- men nere vid vattnet en fuktig klarhet, skimrande naturgivna konstverk.

Vidare.

- längs Lofotväggen mot sydväst.  Motvilligt lyfte molnen 

Och motvilligt fogade vi oss i faktum att det var dags att stiga av,

Klara besked. Det är dags att göra något annat nu.

Hm. Tydligare kan det inte bli. 

"Har ni fattat, nu, eller?"

Och så gav den sig av, MS Nordkapp som varit vårt flytande rörliga välvilliga hem i en dryg vecka.

Och vi stod ensamma och övergivna på kajen i Svolvaer.

Eller, njae, inte riktigt. Vi hade ett hotellrum där ute ytterst på udden.

Tredje fönstret från höger.

Och utsikten från hotellrummet var inte så dum. Här kunde vi se nordgående MS Finnmarken lämna hamnen med kurs på Harstad:

Utsikterna i Svolvaer är överhuvudtaget rätt OK.

Svolvaergeita:

I frukostmatsalen hängde bilder av fotografen Anders Finsland.

En av dem fångade särskilt mina ögon.

Det sku bo folk i husan

Husan æ som folk

Folk træng hus

Och hus træng folk

I all si tid

Kari Bremnes kommer just från Svolvaer, men det visste ni förstås.

Svolvaer är bland annat galleriernas stad, och jag gick och köpte en kopia av den där bilden direkt av fotografen.  

Men det är också måsarnas stad

Här några som inte kunde samsas om resterna av våra bordsgrannars kvarlämnade måltid.

Funderar allvarligt på att göra ett särskilt inlägg med bara Svolvaer-måsar.

(Edit: Det blev så småningom ett sådant - här)

Nyanser av grått. 

På Svolvaer-vis. 

Lofoten manifesterar sig.

På andra sidan kyrkan var utsikten denna.  Liknar det inte en smula en örn på väg att slå ut vingarna?

Svolvaer. Vykortsversionen. Komplett med rorbuar och allt.

Ja, och så skall det vara klippfiskställningar förstås. Här är de. 

Men allt har ett slut och så även tiden i Svolvaer. Trots vissa oklarheter hittade vi busshållplatsen och förberedde oss att fortsätta till Narvik.

Och, ja. Vi hade väldigt mycket packning med oss.
Det var vi väldigt nöjda mer.
Fler frågor på det?

___________________________

I nästa avsnitt:  Hemresa

Tidigare delar här (Världens nordligaste),  här (Vändpunkten vid Kirkenes), här (Nordkap),  här (Under midnattssolen), här (mot Lofoten), här (Geiranger & sånt), här (Bergen m.m.) och här (tågresa).