Rapport från sommaren, fortsättning

Inledde ju första delen med en bild från Järvzoo. Här är några till. 

Visst är de inburade djuren spännande och intressanta - vargar, björnar, lodjur, järvar, myskoxar...
Men den här halvtama lille matfriaren fångade vårt intresse nästan lika mycket.
Låt vara att en och annan i sällskapet gärna såg att han höll sig på avstånd.

Magnus tyckte att det var kul att jag stod i färdriktningen.
Det kan man ju tycka.
Om man vill.

Men alla vet ju vilket djur som står i centrum...
Här på en av sina dagliga simturer förbi ön.

Vi avhöll förstås de traditionella Näveröns Olympiska Spel, NOS.
Övervakade som vanligt av den olympiska kommitténs ordförande, M:s gamla gosehund
Karo, aka Samaranch  (vi ser inte samma behov som IOC av att byta ordförande -
Karo/Samaranch har skött uppdraget så bra och så länge nu. Inte en enda dopingskandal.)

Första grenen är som alltid pilkastning.
M fokuserar...

...och kastar

Synbart nöjd med resultatet. Även övriga deltagare verkar imponerade.
Magnus blev tvåa i grenen, kan avslöjas - och delade så småningom slutsegern i hela spelen med sin gamle far (det var innan ryggvärken hade satt in...)

A-L briljerade i boccia - däremot inte i terrängkrocket, som brukar vara hennes paradgren.
Obs vandringspriset, Pyramiden, på marken framför det som ser ut som en grill med en lövkorg på,  men i själva verket är  själva fundamendet för den Olympiska Elden)

Älvros gamla kyrka är inte bara en vacker byggnad med intressanta målningar, som räddades från förgängelsen av en engagerad opinion i byn, när det begav sig.
Den är också den enda kyrka som vi har besökt med en så här ståtlig myggdörr.
(vilket just i år kändes lite onödigt, myggen var välgörande få.

Flatruet.
M fotograferar sitt favoritmotiv.

Skarvarna, från Flatruet.
Lillskarven, till vänster, har vi varit uppe på ett par gånger.
En gång med full packning, från helt fel sida, väldigt dumt. Men upp kom vi.
Och ner igen.

Sonfjällets omisskännliga profil.
Från Linsell-trakten.

Ja, det var alltså det där med att få med fullmånen (eller som här alldeles-nyss-fullmånen) på bild.
Riktigt vill det aldrig lyckas.
Om det beror på fotografen, kamerorna, eller bådadera är t.v. oklart.
Här står den över Flornipan i alla fall.

På hemvägen tog vi vägen över Norge; på något sätt blir det nästan alltid så.
Och liksom i fjol en bild på ett bord på en rastplats.
Då var det violer och graffitti.
Den här gången en nyfiken humla.

Och apropå djur...
Spindelväv på granen vid Stora stenen en tidig morgon.

Och i vattnet nedanför såg det ut så här.

Till sist var det alltså dags att åka hem ändå.
Vi övernattade på Norrsjön Gästgiveri & Spa i Anna-Lenas gamla släkttrakter - Sörsjön i Västerdalarna.
Ett trevligt ställe. Bastun hade denna fina utsikt. Betande kor på strandängarna. Lantlig sensommarvila.

Avslutar med en frukostbild från samma ställe.
Sommarlyx, modell enkel men raffinerad:
hjortron på tunnbröd.

Del 1 av sommarrapporten här.

Och förra årets rapport finns här.