Bilderna säger inte sanningen
Hur stor måste förskjutningen vara
för att vi skall gå helt vilse? Räcker ett enda steg
för att stiga utanför alla sammanhangen?
Jag vet inte Jag vet
att i dag täcker molnen himlen
och den grå slöjan döljer också sammanhangen
Det som skulle kunna vara enkelt är det inte längre
Men det är inte så att bilderna ljuger
De har helt enkelt inte möjlighet att säga allt
Fast i sin egen avspegling, det skeddas fångar –
Men i samma ögonblick man avviker från det verkliga
blir alla konstruktioner godtyckliga: det är vad världen
säger oss om världen
Det finns alltid nya riktningar att gå Väderstrecken
utvidgas fortlöpande
Nära oceanens kant stryker stora djur
som slukar allt vi säger och spyr upp nya stjärnor
Men därför kommer vi också alltid vilse
Så enkelt är det
En tag såg det ut som att vi skulle kunna leva ett värdigt liv
under månen
utan att ge efter för rövarbandens anspråk Det tog slut
De korttänkta älskarna har tagit över: våra ögon dömer oss till
undergång
Så enkelt är det
Därför går jag runt här och samlar in bilderna, likgiltig för
om de talar sanning eller ej
En stor men tunn sorg fyller skålarna
vare sig det är ebb eller flod i havet därute
och jag förblir ensam De
som har sagt att vi skall dö om vi gör motstånd
har rätt Om det så är
det enda de kan enas om
Riv därför sönder gobelängerna
och diktera ett sista brev till rymdvarelserna: att vi en gång fanns här
Tills bilderna inte längre bar
3 okt 14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar