Promenaderna tar oss genom dagen till nästa natt
Regnet är helt lätt, stryker oss bara med baksidan av handen
Och ger någonting tillbaka av färgerna som drivit bort
Tiden lossnar från husen medan vi går Men regnet tätar gliporna
mellan dem, och bestryker ansikten och trädgårdsgrindar
med varsamt skimmer
Stillheten överröstar hela tiden trafiken
Jag vet att jag är nästan vaken när jag ser astrarna och de våta
sena rosorna i koloniträdgårdarna Men jag vet inte vad sanningen är
Och jag
tänker inte ge vika för dem som säger att de vet -
(12.10)
"Men sånt får man ju inte säga i Sverige"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar