Niandet igen

(Engagerad av en klok krönika av Aina B, och en därpå utbruten FB-diskussion, och en därvid startad FB-grupp mot det onödiga och oartiga niandet, kunde jag inte hålla fingrarna från tangenterna.)

Återigen denna föreställning om att niandet apriori skulle vara "artigare".

Niandet är för folk som inte ser skillnaden mellan att vara artig och att vilja framstå som artig.

Artighet sitter inte i tilltalet. Artighet sitter i respekten för den man talar med.

Att nia en person som vill bli duad är alltså grovt oartigt.

Kan inte någon lära dessa ny-servila expediter och deras chefer det?

Lyssna på gamla filmer. Visst finns det en massa neutralt niande där, precis som det finns en bedövande mängd neutralt – men artigt – duande i dag.

Men det finns också det vassa, nedlåtande, minst av allt artiga.

”Ni där!”

”Jaha, ni…”

Nej, den gamla sortens artiga tilltal krävde och kräver titulatur.

Och titulatur kräver personkännedom. En personkännedom som i sin tur normalt gör duandet till det naturliga.

I massmarknadens anonymiserade snabbsamhälle har vi ett tilltal som fungerar: Du. 

Använd det.

___

Det tycks faktiskt finnas många som tror att vi fram till 60-talet hade två välfungerande parallella tilltalsformer, ett artigare ”Ni” och ett mera familjärt ”Du”.

Och att några klåfingriga människor ”tog bort” det artiga, för att alla skulle vara så jävla jämlika då. 

När det i själva verket handlade om att rensa ett krångel och sortera ut en form som fungerade illa, och som för övrigt redan successivt var på väg bort när Rexed tog kommandot.

Som sagt, vill ni vara artiga får ni titulera.

”Redaktörn” är det tilltal jag föredrar, men det kan få passera med ”Kandidaten” också. 

Initialt kan också något enstaka ”Min herre” få passera, men där är det viktigt att veta när man där passerat den fina gräns när detta närmar sig det tölpaktiga niandet.

”Sergeanten” däremot är olämpligt, det är ganska länge sedan nu min krigsplacering upphörde.

Därutöver kräver jag att passivformerna används, och används korrekt.

Önskas det mer kaffe?  

Får det lov att vara mjölk i kaffet? 

Föredras det med socker eller utan?

Skall det vara en kaka till?

Eller nej.

Det skall inte vara mera här.