torsdag 7 september 2017

Go North, old man

/Edit:  Jag har inte riktigt bloggat på flera månader. Det kanske finns något skäl till det, men inget som jag känner till. Kanske för mycket tid?
Nu tänker jag i alla fall försöka börja om. Med noteringar från en resa.  Norröver/





På väg norrut på jakt efter jag-vet-inte-riktigt-vad - utom kontinentens nordpunkt förstås (som inte är det omsusade Nordkap, men det visste ni väl redan) - har jag landat i Sorsele efter den första dagens färd genom fem landskap.

                                                     *   *   *

En tanke är att fylla i några luckor i min personliga geografi, det för mig nu längs väg E45, den långa och ibland ganska slingrande som vi stöter på inte bara i Ytterhogdal och Göteborg, utan även i Slesvig och vid Arezzo.
Från en av dessa orter startade jag i morse och har avverkat vid pass en fjärdedel av vårt land, som verkligen är väldigt avlångt.
När folk kommer på besök till Ytterhogdal och möjligen tycker att de vågat sig långt uppåt brukar jag ibland peka lite diffust norröver och säga "och så fortsätter det så här i hundra mil...".    En sak är att jag nu vill försäkra mig om sanningshalten i detta.

                                                     *   *   *

En annan tanke, en helt diffus, har något med ensamhet och gemenskap att göra, något som jag inte alls kan sätta ord på nu. Kanske kan jag det när jag är framme. Kanske inte.
När är man egentligen framme?

                                                     *   *   *

Första anhalten alltså Sorsele. En ort i Norrlands inland, som liknar andra orter i Norrlands inland. Bland annat i att den naturligtvis är alldeles unik.
Men sådant behövs det tid att se. Mer tid än man har på passage.
Så mycket vet jag: Att jag just ingenting vet om Sorsele,
Det är också en kunskap

                                                     *   *   *

Och så det här med södra Lappland. Visst är det fint på vis och sätt. Men flackland är nu ändå alltid flackland. Jag föredrar nog ändå det mer skiftande söderut.
Myrar, ja, visst.
Men jag är inte ute efter att plocka bär.

                                                     *   *   *

Hit har hösten redan kommit. Andra färger redan. Träd i gult, toppar i eld, Och en annan doft.

Fortsätter in i det. Vidare. Norröver.



Sorsele 7 sept 2017


Dagens sista landskapsgräns.
Och den första länsgränsen

Asfaltblomma. Vilhelmina

Holmens B & B i Sorsele.
Fönstret uppe till höger är familjertummet.
Där bor jag.
Som för att understryka det där med ensamhet och gemenskap.
Del 2 följer här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar