En hemresa är alltid annorlunda. Man har nått sitt mål - eller man har eventuellt missat det - semestern är slut eller uppdraget utfört.
Man är inte längre på väg. Man är på väg hem.
Det kan vara glädjerikt och fullt av mättnad, man är lastad med goda upplevelser och berättelser att föra vidare. Men det är något annat.
För min del blev skillnaden också extra tydlig genom att vädret helt slog om när jag lämnade Mehamn. Efter septembersol kom höstregn. Och landskapen blev mörkare, helt bokstavligt under den sjunkande grå himlen.
* * *
Första dagen, över kustlandets sönderbrutna månlandskap och Finnmarksviddas höstbrinnande skog, var det mest dimma.
Det finns understundom ett försonande drag över dimma, den sveper in och famnar och suddar ut allt det alltför skarpa. Men ibland tätnar den och förvandlar sig till mörkt regn.
Så skedde efter hand, och de två sista dagarna var det regn mest hela tiden, den allra sista biten ner från Strömsund med inslag av plötsligt vassa solblänk som speglade sig i de våta körbanorna och bländade.
Det finns alltså mindre att berätta.
* * *
Jag vände bilen i Mehamn, postade några vykort, tankade bilen med dyr norsk bensin, kände på en stängd kyrkport och rullade iväg. En och annan ren tittade på när jag for förbi, men själv såg jag inte mycket.
Jo, jag såg att vidden fortfarande var vacker, även när utblickarna inte längre var lika vida.
* * *
En natt i Enontekis i nordligaste finska Lappland. Stängd sauna men god sömn.
Från en långtradarshop utanför hotellet - det fanns två - köpte jag en vedkorg till nya huset i Ytterhogdal.
Den andra långtradaren var en rullande optikaffär, men nya glasögon behöver jag nog inte.
* * *
Från Enontekis till Luleå: Regn och vägarbeten. Vägarbeten och regn.
Höstligt mörker mitt på dagen. Kylig blåst så fort man lämnade bilen
På kvällen ryggont.
Ingen dag att minnas väl.
* * *
Den sista dagsetappen var också den klart längsta, drygt 75 mil, från Luleå till Ytterhogdal.
Visst hade jag kunnat korta den lite, köra något rakare, men det var ju det där med Lycksele. Och så ville jag se ställen jag inte sett (eller sett så mycket) förut
Och jag visste ju att jag hade boende fixat, och kunde anlända när det passade.
Förvisso vill jag undvika att mörkerköra, om möjligt; gillar aldrig det, och så här i älgjaktstider mindre än någonsin. Men med start vid åtta-tiden har man tolv timmar av ljus, och det räcker - jag behövde använda elva av dem.
* * *
Mycket mala mil genom Norrland blev det. Mycket regn var det. Mellan Lycksele och Åsele gick en räv över vägen. Det var en nyfiken rackare. Den stannade vid vägkanten och klev ut på vägen bakom bilen när jag i min tur stannat. Först en mötande bil skrämde iväg den. Inga bilder tyvärr, fick inte fram kameran snabbt nog.
* * *
För övrigt skulle jag vilja ha en kamera på instrumentbrädan; det är så mycket man inte hinner med.
Rävar möter man inte så ofta, men annat. Vyer över landskapet eller roliga skyltar - orter som heter Bye eller Aha. Eller skylten "Vägmarkering sakns." (Sic). Har gjort ett och annat lätt våghalsigt stopp för att fånga några av dessa saker.
Men som sagt, en framåtriktad kamera på instrumentbrädan. Med fjärrkontroll i ratten
* * *
Skriver ren anteckningar och funderar länge vilken älv som "Burmabron" vid Moskosel går över.
Kan inte minnas. Och det är kanske inte så konstigt trots allt. Många älvar blir det när man färdas upp genom landet.
(Det är Pite-älven, för den som undrar.)
* * *
Total körsträcka från Ytterhogdal-Mehamn (Slettnes)-Ytterhogdal 3548 kilometer.
Således drygt 50 mil/dag i snitt.
Det är naturligtvis knäppt,
Men nu var det så här resan var upplagd: dit och tillbaka.
Det fanns tidsgränser och det finns ekonomi.
Det handlar om att det är höst också. Det bjuder mera in till att betrakta från bilen än att verkligen gå ut i det.
* * *
Ungefär så var det. Vill ni veta mera får ni fråga.
 |
| Mehamn Farewell |
 |
| Viktigt att vara redo för vintersäsongen. Det var faktiskt ganska många skotrar som såg ut att stå alldeles startklara. Både inne i byar och - som här - ute på vidderna. |
 |
| Trött ren på Sami Center i Karasjok. |
 |
| Långtradaren som sålde korgar. Och framför allt, inne i släpet, tyger och garner av alla de sorter, och sybehör därtill. Hotellet Jussan Tupa skymtar till höger |
 |
| Gammelstads kyrka vid Luleå.Det tog ett tag tills jag insåg att tornet inte sitter ihop med kyrkan - man noterar det egentligen först när man kommer nära. Det är ju inte ovanligt med fristående medeltida kastaler. Men det här ser ut som vilket vanligt kyrktorn som helst Lite förvirrande... |
 |
| ...men inte lika förvirrande som skyltningen här. Ett kort ögonblick trodde jag att jag var på helt fel väg. Jag skulle ju till Luleå Gammelstad, inte Piteå Gammelstad. Först vid utpassage dagen efter förstod jag att skylten visar väg till Piteå OCH till Luleå Gammelstad. Inte självklart när den väg man just svängt av från fortsätter rakt fram mot (taram!) Piteå... |
 |
| St Görans-gruppen i Skellefteå Landsförsamlings kyrka har en drake som ser föga skräckinjagande ut. Den liknar mer en lekande hund som gärna vill bli kliad på magen. Den lilla prinsessan ser mycket riktigt inte särskilt skräckslagen ut heller. |
 |
| Sa jag att det regnade. Här Norsjö. |
 |
| Lagom lätt lunch på lax i Lycksele |
 |
| Orter med oväntade namn var det, ja. Jag åkte igenom två olika ställen med det här namnet. Denna ligger i Jämtland. En annan ligger i Finnmark |
 |
| Hemma i Ytterhogdal tar kyrkan emot. Känd från film. |
__________________________
Tidigare delar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar