Part two of this earnest epic (del 1 här)
Efter en tids vistelse i Stockholm ställde vi kosan norrut igen.
Den här gången var det till att börja med en ren herrklubb.
Det var lite ovant, men utomordentligt trevligt.
Även denna gång pendlade vi mellan ö och by.
På ön.
Johan begrundar sin hatt.
Magnus betraktar detta - och fotografen - med viss skepsis, synes det.
Johan och hans (hyr)bil vid garaget
M passade på att storstäda "rosa rummet" - inklusive att tvätta fönstren.
Vi var inte ensamma på ön.
Bland annat fick vi återkommande besök av ett par väldigt närgångna sädesärlor.
Ur deras synvinkel var det väl förmodligen snarast vi som var på besök
En liten bilutflykt satt ju inte fel nu när vi hade flera bilar och flera förare att välja på.
Vi ställde kosan västerut, riktning fjällen, som så många gånger förr.
 |
| Kort paus på vägen Linsell-Lofsdalen |
'
Utsikt från Lofsdalen.
På något sätt sammanfattar bilden inte bara dagen utan hela sommaren 2017.
Vägen upp mot Sörvattnet. Upp i storfjällen kom vi aldrig riktigt denna gång, men en bra bit på väg. Vid vägens högsta punkt finns en skylt som upplyser om att man befinner sig på 854 meter över havet.
Paus just vid denna skylt och punkt.
M har omedelbart gett sig ut i terrängen...
Och så fotboll förstås. Ännu en match i YIK:s rsd av förlustfria matcher i årets serie (som gav direktuppflyttning till div 2).
Denna gång 3-0 mot Strand från Hudiksvall, siffror som, om någonting, var i underkant.
Och så blåbär. Ett kort tag trodde jag att SLU tagit sitt förnuft till fånga och börjat producera någorlunda träffsäkra bärprognoser - i fjol sade de att det skulle bli ett genomsnittligt år, och det blev det. Men i år slog det fel igen. Riktigt dåligt i Norrland, hette det.
Det stämde ganska bra för hjortronen på våra ställen (konsten att hitta hjortron handlar ju i mycket om att ha många ställen, för olika år), men nu var det tyvärr blåbär som prognosen avsåg.
Och, dessbättre ur vår synpunkt, slog den ganska fel. Inget överdådigt super-år, nej, men riklig tillgång, både ute på ön och inne i byn.
Och så avslutade vi NOS, med högtidlig prisutdelning på verandatrappans naturliga prispall, och utvigning med älv-kalkning och allt.
Till min glädje och stolthet fick jag ta emot vandringspriset Pyramiden, som tecken på segern i årets tävlingar.
Tävlingsledaren, själv tvåa, överlämnar priset.
Fotografen placerade sig på tredje plats.
Så var det dags att åka till Kårböle igen.
Och ja, bussen var för tidig nu också.
Men vi har lärt oss och Magnus kom med utan problem.
Vi andra åkte hem och fick äntligen den fina mattan från Risfjells på plats på väggen i nya huset.
Uppåt väggarna?
Tja, det kan man tycka. Men som konstverk är den rätt tilltalande
Det var ett evigt åkande och kommande denna sommar.
Nu var det dags för Johan att sätta sig bakom ratten och återvända till hemmet (för mellanlandning i Stockholm och vidare resor).
Men jag fick snart nytt sällskap...
...och vi åkte ut till ön...
...där vi bland annat skålade med och för den vita ljungen, en tradition från svärfars tid som vi omsorgsfullt upprätthåller - ibland med champagne, ibland med Pommac.
Just i år med bubbel från Alsace som vännen Örjan förärat mig.
Festföremålet - den vita ljungen.
Och så var det detdär med bären.
Jag har redan hackat på SLU, tänker inte tjata.
Tvärtom är jag bara glad att de hade fel.
Vi har inte bara blåbär på tomten, vi har faktiskt hjortron också.
Vill säga - vi hade ett hjortron. Det som här är avbildat:
Men det är fler än de flesta har, ju.
Ute i skogen (ja, på den där hemliga platsen vid Åsan-vägen som jag har nämnt tidigare) hittade vi något flera. Det blev inte bara ett par syltburkar utan även ett par till glassen.
Har jag nämnt att vädret var opålitligt?
Inget försök att skapa abstrakt konst,. utan hagel som piskar älvens yta utanför ön.
...och så här såg det ut på land
Källaren inspekteras. Allt ser ganska bra ut, rapporterar undersökaren A-L där nerifrån.
 |
| Lågvatten |
Vårt bästa hallonställe på ön är tyvärr borta. Slyet har tagit över och är nu på väg att bli skog.
Men vi har hittat ett nytt ställe.
Säger inte var!
Med blåbär från ön blev det drottningsylt.
Men tid går, sommaren tar slut, och det blev dags att börja stänga
Innan dess hade vi dock fått pusslet (nästan) färdiglagt - skifferplattor på plats hela vägen från verandatrappan bort till stigen ner till bryggan på ön..
Det har pågått ett tag - har burit över ett par trappor varje sommar under några års tid.
Man skall inte ha för bråttom.
Till sist var luckorna på och det var dags att ge sig av från ön.
Men först ett vemodigt farväl till björken vid husknuten som står i tur att fällas.
Den utnämndes en gång för länge sedan till "Anna-Lenas björk" av hennes morfar, och det har tagit emot att låta den falla. Men nu är det ju damen i fråga själv som bestämmer, så den fick gå, tillsammans med de stora granarna vid stranden och ytterligare en björk.
Vi hade tänkt ta en sväng om fjällen på hemvägen.
Men vädret var som det var och det blev raka spåret hem.
Först bara en lunch på Knoppergården.
Utsikt från förstutrappen - mot regnet.
Det var den sommaren det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar