Hurtigruten - vägen ut

Första gången vi reste med Hurtigruten lade jag ut elva inlägg - tio om resan och ett om måsarna i Svolvaer.  Den här gången tänkte jag nöja mig med tre, låt vara att de då blir ganska långa.

Principen är dock den samma- det sista inlägget ägnas åt fåglar.

Nämligen dem som vi såg vid Gjesvaerstaeppan och andra fågelskär vid Mageröya, långt upp i nord.

Men först ett om själva resan.

Man kan naturligtvis fylla ett sådant här inlägg med idel hisnande naturscenerier och märkvärdigheter, och efter förmåga försöka sätta skönmålande ord därtill.

I någon mån prövade jag det förra gången. 

Alltså gjort.  Nu vill jag snarare berätta om hur vi hade det på en resa.

Vi steg på i Trondheim den här gången.

Och passerade på utvägen såväl Munkholmen -

-som Keungskaers fyr

...och lade raskt många sjömil bakom oss

Mattorna ombord kändes väldigt välkomnande med sin eleganta färgsättning i blå-blått.

Påminner om någonting...

Nästa morgon hade vi passerat polcirkeln utan att just notera det, och vid lunchtid lade vi till i Bodö.

Ett känt Östersjörederi tycks ha utvidgat verksamheten, om än i liten skala ännu så länge.

I Bodö köper man räkor direkt från båt, det är sen gammalt.

A-L får påsen överräckt.

Notera att norrmännen har fattat hur vi uttalar ordet i den här stan....

Författaren beundrar båtarna i Bodös hamn. 

Räkfrossa på däck  -

-medan vi passerade den evigt klättrande Landegode-mannen som jobbar och jobbar men aldrig når den hägrande dimhöljda toppen. 

Ut över Vestfjorden och upp mot Lofoten.

I Stamsund var de blå dörrarna och luckorna lika blå som senast

Nästa halt: Svolvaer

Andra tittar på rorbuer, Svolvaergeita eller måsar., eller åker runt och beskådar rekonstruerade vikingaminnen.

Vi gick på bryggeri.

Mörkt öl tappas upp

Kan varmt rekommendera Bryggeri Lofotpils olika produkter. 

Friska, i något fall med sötma men genomgående lite strama, ja seriösa i smaken, Till och med IPA:n var ok.

Bryggare Andreas som visade oss runt talar nästan högstämt om vattnet på Lofoten.

Vidare norröver. 

I Finnsnes tas man fortfarande  emot av en rar liten figur som vill sälja en choklad från svunna tider.

Det känns välkomnande.

Inga veteranbilar den här gången, dock.

Ressällskapet blickar uppåt.

Och så ännu en av alla dessa broar som förbinder öarna med fastlandet och med varandra

Fortfarande är man bland de höga bergen, innan det planar ut till de stränga murar som är typiska för så stora delar av Finnmarkskusten.

Det blir först på andra sidan Tromsö. 

Men första skall vi passera Rystraumen, en av Norges - och världens - snabbaste tidvattensströmmar.

Den var inte på något rekordhumör denna dag, men det var likväl som att färdas på en snabbt strömmande flod.

Tromsö (Ishavskatedralen kan anas i bakgrunden)

Vi hoppade de organiserade utflykterna i "Nordens Paris" och gick på egen promenad, som bland annat tog oss till Nordnorsk Kunstmuseum, med flera intressanta utställningar.

Här har A-L förirrat sig in i själva konstverket, på ett sätt som leder tankarna till den tyske fotografen  Stefan Draschans museumsbilder av betraktare som matchar konstverken.

Vet inte. Men det var något med de där kranförsedda elefanterna.

Eller elefantförsedda kranarna. 

Eller. 

Amundsen och Amundson blickar ut över staden.

Mot Finnmark.

Här ser vi hur bergen liksom planas ut och i stället för ett alpint virrvarr vänder en massiv mur mot havet, sträng och avvisande.

Det känns orimligt att människor skall kunna leva där. Men det gör de ju.

Vi besåg Nordkap redan 2013, och även om stället är fascinerande och absolut tål fler besök så gjorde vi en annan utfärd denna gång.

Den tog oss med buss över Mageröya 

- in i dimman -

- och så småningom med en mindre båt ut till fågelöarna utanför Gjesvaer.

Och där fick jag äntligen träffa några jag länge hoppats få möta

.

Mer om denna minnesvärda utflykt har.

Ställningarna för torrfisk stod tomma på de flesta håll, säsongen är i stort sett över, men i Gjesvaers hamn hängde fortfarande några torskar.

Åter till bussen, åter till ms Nordlys, vidare - men nu mot öster, inte längre mot norr, i stort sett (låt vara att en av kvällens angöringspunkter, Mehamn, är den nordligaste på hela turen).
Om Mehamn och höstresan dit, mera här

Från det korta kvälls-stoppet i ett dimmigt Mehamn har jag inga bilder, men vid inloppet till Kjöllefjord inte långt därifrån lyckades jag trots dålig sikt fånga Finnkerkja, den fascinerande katedralsliknande stenformationen vid fjordens mynning.

Inne i Kjöllfjord var det också gott om möjligheter till fågelskådning.

Om nu ens håg särskilt står till måsar.

Vi koncentrerade oss på havsdjur. Traditionsenligt bjuds denna dag "Nordkapp-dagen", på skaldjursbuffet till middag ombord. Inte dumt. Inte dumt alls, faktiskt.

Resan fortsätter, 

men i ett nytt inlägg.

När jag nu får ihop det...

OK. Fönstret kunde vara bättre putsat

Men utsikterna är de samma i alla fall.

Forts följer:

Här - Vägen hem