Av många skäl blev denna lilla redogörelse fördröjd.
Så fördröjd, att det nästan vila en sorts löjlighetens skimmer över den nu.
Sommaren?! Vem bryr sig väl om den nu? Och förresten, var det alls någon sommar detta frusna år, var det inte bara några skrumpna månader med sommar-namn som ilade förbi i regnet?
Så kan man tänka, och alldeles galet tänker man inte.
Men bilderna finns där ju, och tiden som gick, den finns, fanns, har funnits.
Därför och i alla fall.
Och något lite som en besvärjelse.
Här, således, första delen.
Vi kom upp till landet i tulpanernas tid.
En sen vår i ett sådant år i Norrlands inland.
Likväl - en färgkaskad hälsade välkommen.
En sen vår i ett sådant år i Norrlands inland.
Likväl - en färgkaskad hälsade välkommen.
Försommaren tog också emot i mer strama färger...
Själv var jag först på plats, som ett led i mitt nya rentier-liv.
Men jag fick snabbt sällskap.
Magnus och Claudia kom med bussen nästa dag - och det första vi gjorde tillsammans var att gå på fotboll på Svedjevallen, där YIK med visst besvär avfärdade Iggesund med ett sent 1-0-mål.
Dagen efter var midsommarafton, som vi inledde med att fara ut till ön.
Efter att ha öppnat och kollat att allt såg bra ut återvände sällskapet till byn för att betrakta hur andra dansade Små Grodorna på hembygdsgården Gammelträde
'
På eftermiddagen anslöt Johan och Anna-Lena (som J plockat upp i Kårböle) och vi tog en ny tur ut till ön
Två bilar vid garaget.
Medan regnet hänger i luften
Den gamla bryggan på ön var malträterad av is och växlande vattenstånd, och Magnus förbjöd all användning av den tills han byggt en ny -
...men vi kom i land ändå,och grep oss an diverse uppgifter, till exempel att kratta upp drivor av löv från uteplatsen.
Här tog damerna kommandot, som synes.
Magnus, utanför bild, bar minst tio fullpackade lövkorgar till lövhögen vid komposten.
Bryggan fick sitt några dagar senare..
Med någon hjälp av sin hustru snodde timmermanna-Magnus ihop en ny brygga, stadig och fin.
Tills isen tar den... :-(
Vi växlade hela sommaren mellan ön och byn.
 |
| Modernt lantliv |
 |
| Mer traditionellt lantliv |
När man har byggt ett hus blir det en massa spillvirke över.
En sak som man kan använda det till är att tillverka sitt eget kubbspel.
Att sedan terrängen inte är direkt anpassad för kubbspel, och det första man får göra är att köra iväg bilen så att man alls får någon plats att spela på, det får man ta.
Näverön är inget blomsterparadis, men ibland är det fint ändå.
Här blommar rosa canina.
Flornipan anas i bakgrunden.
Men för säkerhets skull medförde vi blommor från stan. Här en paprika som jag fått av snälla arbetskamrater när de blev f.d. arbetskamrater.
Den överlevde sommaren, men sedan var det som att den tappade lusten.
Medan jag var borta på min Mehamnsresa gav den upp. Tyvärr.
Vi gick på fotboll på Svedjevallen igen.
YIK gick obesegrat genom årets serie och vi var på plats så ofta vi kunde.
C, i hemmalagets färger, har slagit sig ner vid hörnflaggan i pausen.
Matchen slutade 9-0 till YIK.
Till sommarens glädjeämnen hör när passerande vänner stannar upp för ett besök.
Här är det Karin och Rolf som får eftermiddagsfika på väg norröver för att förnya bekantskapen med fjälltrakter som för länge sedan inspirerat den senare till prisbelönt musik.
Allra närmast skulle de till Hoting.
Vi gjorde utflykter,. förstås.
I Ytterberg beundrar man som alltid Karin Karsvalls vy över landskapet kring hennes hemby.
...och fascineras av hur verkligheten avbildar konsten:
I Duvberg är utsikten kanske ett snäpp vassare ändå.
Författaren begrundar denna fråga.
Tid går, och så småningom skall man åka hem.
Först C med buss från Kårböle (ja, allra först J, som i denna vända bara var uppe en sväng över midsommarhelgen).
 |
| Ömt farväl |
På återvägen från Kårböle fann vi en fripassagerare i bilen.
Denna lilla illgröna varelse, en skalenlig modell av ett klassiskt sciencefiction-monster från 50-talet, trivdes utmärkt på bilens instrumentbräda. Vad hen var för en rackare och var hen kommit ifrån fick vi aldrig någon klarhet i.
Här är hela familjen Lom ute och simmar.
I år hade vi även ett sällskap knipor som konkurrerade om utrymme och uppmärksamhet.
Bävern däremot, lyste helt med sin frånvaro i år, mycket måttligt saknad.
Troligen pågår nånsorts generationsväxling. Eller så har de dragit iväg eftersom det inte längre finns några aspar att käka upp och de flesta björkar har nät runt sig.
De ljusa sommarkvällarna blir efter hand mindre ljusa, och en serie lampor får lysa upp stigen till vedbon och dass.
Tidig sommarmorgon vid ön. Foto A-L.
Ja, naturligtvis avhölls NOS, Näveröns Olympiska Spel.
Det blev lite spretigt med tanke på hur alla kom och gick, och vädret var ju inte direkt det lämpligaste heller. Men det är klart att spelen avhölls!
Som traditionen bjuder inledda med pilkastning.
Min blygsamhet förbjuder mig...
Straffsparksläggning. Man diskuterar ofta konstgräs kontra naturgräs, men varför kommer aldrig blåbärsris med i den diskussionen?
Magnus lyckades i denna gren med en enda spark trycka iväg sin ena sko cirka tio meter och bollen ner i älven.
Nej, han vann inte den grenen...
Däremot är han en mästare på projektläggning.
"Vi gör så här, hörni..."
Här i färd med byggandet av hyllvägg i nya huset i byn, Ikeas modell Kallax, som förutom att erbjuda förvaring skall fungera som avskiljare mellan "sovrumsdelen" och "vardagsrumsdelen" av huset.
Hyllan på plats. Matta från Risfjells här på golvet framför sängen, kom senare som ursprungligt planerat upp på väggen.
Med den uppgiften slutförd var Magnus redo att åka hem.
Bussen var tio minuter tidig i Kårböle och han höll nästan på att missa den, men det gick bra.
Och så var de bara två...
Men saker att göra fanns det fortfarande gott om.
Till exempel att måla stolparna på förstutrappen på nya huset.
A-L började, och T avslutade.
...och måla fönsterbågar och -karmar...
...och montera garderob i hallen...
Det var i det sammanhanget en dörrspegel så tråkigt gick i bitar.
Roligare var då att måla fondväggen i stora rummet i gamla huset. Det var ett stundens inspirationsryck, ett tänk-om-vi-skulle, bara två dagar innan vi skulle åka hem.
Lite jobbigt var det, särskilt första strykningen på en panel med många åsar och dalar, men till sist blev det ganska fint.
Och som en extra liten bonus lyfte den vita färgen fram svärmor Inga-Lisas målningar på ett väldigt fint sätt.
Strax slut på första halvlek av semestern, och dags för hemfärd till Stockholm för några veckors jobb (för A-L, alltså).
Vi tog vägen om Lillhärdal, där vi fikade och handlade på Gamla Bageriet, kombinerad servering och sybehörs-och-diverse-textilt-affär, driven av ett par med rötterna i Tyskland.
Förutom go-fika blev det en mössa och ett antal knappar.
Via Särna till Idre och upp på kanten av Nipfjället.
Lite fjälluft ville vi ju ha.
Vi höll på att blåsa bort, där vi satt och fikade. Men fint är det.
En ganska imponerande krona hade den här kamraten som vi träffade på nervägen från fjället, riktning Särna.
...och så småningom Sörsjön, där syrenerna blommade.
Och innan någon visste ordet av var vi hemma.
Del 2 följer.
Nån gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar