Ensam hemma några dagar i den nariga grå februari har jag roat mig med att sammanställa några bildsekvenser från ett av sommarens tillflyktsställen, Maasholm.
Varannan sommar, jämna år, under detta sekel har vi rest dit (med undantag för seklets allra första år - men däremot 1998).
Maasholm var också min sena barndoms och tidiga ungdoms sommarmål, och det dröjde länge tills jag återvände med familjen, eftersom jag inte ville utsätta den för sketchen nu-skall-vi-ha-roligt-som-pappa-hade-det-som-barn.
Det kan jag nästan ångra nu, för när jag väl vågade mig dit igen gled det naturligt in i vår nutid, och det har som sagt varit ett stående inslag i våra somrar sedan snart 20 år.
Vi hyr samma lägenhet varje år och har ungefär samma saker för oss - äter fisk hemma i lägenheten eller på någon av byns restauranger, vandrar på vallen, ser på livet i hamnen, tittar på fotboll på TV (vi åker alltså i juni jämna år...) och gör en och annan bilutflykt. Någon gång till stranden om det är fint, men rätt sällan - där ligger barndomens förfärliga "kallt men skönt" som en bromskloss.
Bildserierna från de olika åren bekräftar just det: att det är ett återkommande tema med variationer.
Och jag inser fuller väl att de knappast har något större intresse för andra än de närmaste.
Kanske är det bara jag själv som är road.
Men vad har man då en blogg till om inte att roa sig?
Till bilderna har jag satt lite musik från nu och då, som på något vis anknyter och passar in. Jag har inte jagat bildklaff med orden; någon enstaka gång kommer den ändå, andra gånger blir det egentligen ganska tokigt. Men det är hur som helst inte tänkt att hänga ihop på det sättet.
Mest är det ett försök att känna lite sommar i februarisörjan.
(Edit: Tyvärr fick jag gå ned lite i kvalitet för att kunna lägga upp dem på bloggen. Det är väl Bloggers sätt att försäkra sig om att de verkligen bara intresserar de närmaste... 😒)
2016:
2014:
2012 (Kappeln och Maasholm):
2010:
2008, 2006:
2004 med mera:
Utflykter i trakten: Slesvig, Flensburg, västkusten, Schleimünde, Kappeln med mera:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar