Din frånvaro håller mig kvar i
barndomen
Det är meningslöst att försöka
föreställa sig
dig som 62-åring Men grattis ändå, hördu!
November är sig lik Livet likaså – du vet,
det där att man aldrig känner
igen sig
Det där att vägen från dag till dag
mest känns som att man halkar,
tappar fästet
Jag tillbringar din födelsedag i
hemmet,
vårdar hälsan, dricker te,
lyssnar till musik,
och tänker på ett 50-tal så
avlägset
att det är osäkert om det ens
någonsin har funnits
Det är så med döden, käre broder,
att den gör oss
osäkra, får det nyss så sannolika
att vackla, får oss
att tvivla på våra sinnen, de så
bräckliga, ser oss
irra fånigt mumlande, med
uppfällda kragar i den
ständiga novembervinden,
ensamhetens vind, ger oss
bortbytta ansikten och skamslitna
kroppar, hänger oss
som blåsiga trasiga fransiga
tramsiga flaggor
på vår förnicklade flaggstång av
övergivenhet Det vet du
Du vet allt det där Jag glömmer det. Jag glömmer det
inte Jag är här Du är där Du är här Vi är här Vi är
inte
för A 21.11
för A 21.11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar