Måndagen den 3 november var tänkt för rundvandring i närområdet, det milda Angeln från vilket de vilda anglerna kom, de mjuka kullarnas, knickarnas och det aldrig avlägsna havets Angeln. Kanske ett skutt till Schwansen på andra sidan Schlei också.
Tanken var: ett stycke biltur, en promenad, kanske en fika, ett stycke biltur igen, en ny promenad, och så ännu en, och så en sväng med bilen.
Med start i sommardagarnas Maasholm, som här syns över vattnet från Buchhagen - Petrikyrkan synlig till höger just hitom hamnen.
Men.
Det var bara det.
Det var alltså bara det att det både blåste och regnade och var totalt oinbjudande.
Och det ena fiket hade bara helgöppet, det andra stängde i samma ögonblick jag parkerade utanför.
 |
| Hauptstrasse, Maasholm, i novemberregn. Fiket/bageriet som stängde syns till höger vid det lilla trädet |
'
Och så var det detdär med stormen. Ett av de stora alléträden vid Exhöft - en alm tror jag - hade stupat i orkanen och tagit med sig en bra bit av vägen i fallet.
Och parkeringsvaktens lilla hus vid stranden låg i drivor vid infarten.
Och på vägen vid Rabel hade orkanen rensat en knick (en av de träd- och busk-bevuxna små vallar som avgränsar ägorna och läar mot vind och snö och sandflykt - Angelns svar på de skånska pilevallarna).
Ett stackars murgrönsbevuxet träd stod kvar, allt annat borta.
Men - det ensamma trädet ute på Lotseninsel, i fågskyddsområdet vid Schleis mynning, det stod kvar som en stormtrotsande vandrare. Skönt att det finns någon trygghet i världen...
 |
| (Det blir inte platt om man översätter det) |
...och till nästa gång är det säkert bättre väder också, tror ni inte?
Summan av vädret var således att det blev väldigt mycket bil och väldigt lite vandra. Jag stack ut näsan uppe vid Gelting Birk också, det lär skall finnas havsörn där på vintern. Jag såg mest regndis. Och några hägrar. Samt skrämde iväg ett skrak-par som hade sitt för sig i strandkanten.
Sedan styrde jag inåt land. Passerade Haddeby gamla kyrka, som må se vördnadsbjudande ut men som en gång ersatte en betydligt äldre byggnad - just här byggde nämligen Ansgar en kyrka för närmare 1.300 år sedan. Det var före det där med Birka, och aningens bättre dokumenterat.
Något yngre är Gottorps slott i sin nuvarande skepnad av barock övergående i rokoko, men borgen har legat där länge, i stort sett sedan staden flyttade över från Ansgars trakter vid Hedeby och fick heta Sliaswick - i dag Schleswig.
Och Wikingerturm heter förstås så för att det är den enda av de tre byggnaderna som inte har ett jäkla dugg med vikingatiden att göra.
Dagar följs av nya dagar, och så var det dags att - i maklig takt - börja resan norröver, hemledes.
I det vackra men något överdrivet namngivna området Holsteinische Schweiz kom det plötsligt finväder en stund, och ett vackert ljus över gröna fält.
Innan dess hade jag hunnit stanna till i Gettorfs stora kyrka och fascinerats av den hängade madonnans blå klänning...
...och hennes röda...
Efter en mardrömsvandring i Bordershop i Puttgarden, ett inferno som bara kan älskas av den för vilket priset på sprit är livets viktigaste parameter, kunde jag så småningom rulla ombord på "Deutschland" för att lämna det samma, på väg mot nya äventyr i Danmark.
 |
| Te och kaka i färjekön, en klassiker. |
fortsättning följer här
Del 1 av reserapporten här
________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar