När jag hör radioreklamen för ”de senaste hitsen”
instoppat bland mina favoriter på Spotify inser jag något om min ungdom: Jag
var visserligen en som jagade det senaste i musiken då, det nya, ibland det
annorlunda.
Men det gjorde jag inte för att hänga med utan
för att avvika. Det var ju själva poängen: att veta något som de andra inte visste.
Det gjorde jag dessutom för att jag tyckte
det var bra; just där i ett fönster i
tiden talade en musik till mig. Vilket illustreras av att jag fortfarande
lyssnar på den och dess avkomlingar.
Jag gick inte vidare till något annat när detta
andra blev det senaste. Utan stannade i
det som en gång varit det. Jag har stannat kvar i det sena 60-talets långsamma
vandring till nutiden.
Så kan man lära sig ting om sig själv och tiden
av ett enkelt reklaminslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar