December.
Solen går ned över året.
Och
det är skymning, lång utdragen vikande skymning. Nedskruvande, avtagande.
Mörkret
är också tystnad. Frosten är tystnad.
Tiden är tystnad nu.
Långt
borta är minnet av sommarens långa övergång från aftonrodnad till morgonrodnad.
Långt
borta ljuset.
Också
träden kan bara vänta. Trädens tålamod är något helt annat än vårt.
Det
vänder.
Det
kanske vänder. Det kan hända att det
vänder.
Det
är rent av troligt att det vänder.
Men.
Men
vi vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar