"...och blå viol". Ölandsresan del 3.

Vi lämnade Borgholm (jfr del 2) i de ännu fåtaliga men redan anlända andra turisternas händer och följde kusten norröver ett stycke - 

- följde den grusade vägen längs landborgen -

- och såg Jungfrun vid horisonten -

- på jakt efter tovsippor; ett inte helt enkelt projekt, med tanke på att vi inte riktigt vet hur de skall se ut, samt att de egentligen inte skulle vara komna ännu.

Men det senare gäller ju back- och fält- också, liksom en del andra arter vi mött under resan.

Alltnog, vid Djupvik hittade vi någonting.

Troligen var det bara ovanligt bleka backsippor.

Annars inte. Fina var de i alla fall,

och fin var vägen och fin var utsikten mot Blå Jungfrun.

Tvärs över ön, här där den är som smalast.

Till Kapelludden, där den heliga Birgittas stoft enligt sentida bedömning

inte alls fördes i land på sin sista färd från Rom till Vadstena.

Spela roll.

Himlen är hög, utsikterna är vida,

världen är ett ögonblick vacker.

Och korset där är från tiden - det stod där på Finstafruns tid,

säger de som vet.

Jag har gått på en landsväg...

Så småningom hem till Stora Frö, det blev kväll och aftonstjärnan steg upp.

Och till sist lyckades jag fånga en bild av den som den planet den faktiskt är.

Hemfärd.

Men först ett kort stopp vid Nunnedalens parkering för att se om slånet kommit lite längre.

Men inte. Vi var lite, lite för tidiga.

Snart skimrar hela ön i vitt flor

Men vi var nöjda med det vi fick, och styrde hemåt.

Via bland annat temperaturmetropolen Målilla och dess avlagda gråtrötta station -

- kom vi till Storebro och fick en mycket förvirrad men fullt njutbar lunch på gästgiveriet -

- där vi också till sist fick tillfälle att fotografera en öländsk kvarnrad...

Men violerna då?

Ja, ja. Här är några av dem. De flesta lämnade vi kvar.

På adonisängen vid Arontorp växte även violer

Fotografen vill också vara med. Vid Alunbruket

Smultrondblad. Ja, och violer.

Marktäckare

Viol och murgröna samsas. Vid Nunnedalen, (tror jag)

Blåsippor. Och violer...

Blågult. Eller åtminstone violettgult. Svalört och viol vid Södra Greda löväng

Vid Nunnedalen

I backen nedanför skulpturparken vid Alunbruket

Något oskarpa. Någonstans på Öland

Del 2 av berättelsen här

Och del 1 här