"...och du rantar om traditioner och sånt"

Och så fick jag den förutsägbara kommentaren till min lilla adventstext ”Världen står i brand och du rantar om traditioner hit och dit”.

Ja, jag gör ju det.

Och jag skäms inte det minsta.

För jag tror att saker hänger ihop

Förmågan att ta saker för vad de är hänger ihop med förmågan att tänka själv, inte bara gå på vad andra har sagt.

Förmågan att bry sig om de små sakerna hänger ihop med den att bry sig om de stora.

Och förmågan att tänka själv, att inte bara flyta med, synes vara i avtagande, och det i den grad att människor inte bara avstår från den, de tycker inte ens längre att det är något problem.

För länge sedan kallades detta andlig lättja.

Uttrycket säger en hel del om tiden då det skapades; det påminner oss om att det aldrig finns ett där och då som var helt igenom gott och fint kan kontrasteras mot ett här och nu som är helt uselt.

Men samtidigt  påminner det om vad saken handlar om: viljan eller oviljan att tänka, känna, handla själv.

Hur skall du som inte ens själv vågar välja vilken dag du skall sätta upp julgranen kunna stå upp för det som verkligen är viktigt?