Äntligen! - Sången om Soppero

Det tog nästan femton år. Men plötsligt så...

Sommaren 2003 gjorde yngste sonen och jag en improviserad road trip upp över Nordkalotten. Vi skulle ha gått i fjällen, men var lite rossliga och kände att det inte skulle funka så bra, så vi satt där i Hogdal med en semestervecka över.

Så vi packade bilen och reste norrut. Det blev en jättefin tur, vi träffade på tumlare och korkade renar, mötte människor och vyer,  pratade och lyssnade och såg.

Och vi lyssnade på massa musik. En av låtarna var "Streets of Baltimore", en countrydänga som många har gjort - det var Gram Parsons version vi hörde mest, kanske var John Prine med också, jag minns inte säkert.

På väg söderöver från vändpunkten uppe vid ishavsranden kom vi på den svårt ledbrutna E45:an förbi Övre och Nedre Soppero, och där var det något som klickade till.

Helt plötsligt hade vi en halv översättning färdig - mest jag, men M bidrog med idéer och ord.

Ja, två tredjedels översättning var det faktiskt. Men inte mer. Den blev aldrig riktigt färdig.

Och sedan har den funnits där, ibland nästan bortglömd, ibland som ett lätt kliande irritationsmoment - "man borde ju".

Och så, i dag. Som ett snabbt stänk av inspiration.

Här är den:

  Jag sa upp mig från konsultjobbet så fort hon sa ifrån
  Och vi stack iväg från stan och löste våra lån

  Sålde allt vi hade, brände varje bro

  Och så satt vi på en buss till Soppero

 Hon strålade som midnattssolen när vi kommit fram
 Hon sa ”Det vackraste som finns är Soppero by night”

 En kille vill ju ge sin tjej allt det som hon vill ha

 Så jag tänkte ”Soppero kan nog bli bra”

 Jag öppnade en verkstad i en nedlagd grå butik

 & jag fixade en plats att bo ovanpå ett nedlagt fik

 Men varje kväll när jag kom hem, skitig trött & led

 Var det nåt på myren som vi måste se

  (talat) Ja, jag gjorde vad jag kunde för att få ’na  sansa sej

  Men fatta! Till slut tror jag hon gilla myggen mer än mej

  Så nu sticker jag tillbaks till stan & skippar myr & mo

  Men min älskling hon blir kvar i Soppero

  Men min älskling hon blir kvar i Soppero

(Originaltexten:

Well I sold the farm to take my woman where she longed to be

We left our kin and all our friends back there in Tennessee

And I bought those one way tickets she had often begged me for

And they took us to the streets of Baltimore

Well her heart was filled with gladness when she saw those city lights

She said the prettiest place on earth was Baltimore at night

Well a man feels proud to give his woman what she's longing for

And I kind of like the streets of Baltimore

Then I got myself a factory job, I ran an old machine

 And I bought a little cottage in a neighborhood serene

And every night when I'd come home with every muscle sore

She'd drag me through the streets of Baltimore

Well I did my best to bring her back to what she used to be

Then I soon learned she loved those bright lights more than she loved me

Now I'm a going back on that same train that brought me here before

While my baby walks the streets of Baltimore

While my baby walks the streets of Baltimore)

(javisst det finns fortfarande förbättringspotential, det är ett rim som klickar lite, och den med lokaliteterna bekante vet att det inte just är "mo" som utmärker trakten - men ni får faktiskt välja: geografisk exakthet eller funkande rim...)