Dagsdikten 10 januari

I de dödas sällskap måste man ta det varligt

Inte för att undvika att stöta sig med någon

De är inte överdrivet känsliga    De har varit med förr

Men det är lätt att det blir missförstånd

Och sådana är knepiga att klara ut

på dessa ogripbara ljusårs avstånd i vår tid

Ett förfluget ord, en lös förmodan, någonting

man tyckte sig snappa upp helt fågelsnabbt

Står där plötsligt inmejslat i sten och vördnad

Och omvänt: sidor fyllda med hela liv

rivs av som almanacksblad för passerade dagar,

utan möjlighet att hålla fast de tankar, ord, handlingar

som formade dem och har format oss, i tiden

En världsomsegling eller en färd med Djurgårdsfärjan

Ett darrande asplöv eller en storm i en drunknande stad

Allt sådant, allt som de döda vet allting om

och vi allt annat om   Då blir det inte lätt

att skilja minnesluckor från förhöjd närvaro

De döda har en högre täthet    Det är därför

de inte längre kan segla genom rymdsvärmarna

som vi gör med bedräglig lätthet , vår korta stund

av utbredning på dagens duk    Men det är klart

att de finns där   De är troligen måttligt intresserade

av vårt beskäftiga sysslande, men de är fortsatt känsliga

för ovarsam beröring, det är också en följd

av densitetens ojämna fördelning i det kommande,

det som vänder sig mot oss, levande och döda

med tidens hastighet och tidens brist på rörelse

Därför finns det anledning att vara varsam

i deras sällskap   Tänk på det

nästa gång du går på en begravning