Köpenhamnshelg i bild

Ja, vi åkte alltså till Köpenhamn. Där blåste det.
Se bara hur till och med tornen böjs.
Annars var det en bra helg

Resans höjdpunkt var nog besöket på Den Blå Planet, det stora akvariet ute på Amager.
Arkitekturen är spännande och innehållet ännu mer, åtminstone för en akvarieälskare som jag.

Det är någonting samtidigt rogivande och lockande med akvarier. 

Men jag hade aldrig slagits av att rockor är en sorts undervattens-måsar.
Fantastiska djur.

Inne i en passage där man har akvarium över sig, under sig, runt sig. 
Hajar och rockor. Och diverse andra.
Det går visst åt 120.000 kg salt för att få rätt salthalt i detta enda, det största av Den Blå Planetens olika akvarier.

Och där var inte bara fiskar. Vi träffade bekanta från långt i norr.
Men lunnefåglar är lika motvilliga att låt sig fotograferas var de än dyker upp.
Kitsliga jäklar.

Ett något oväntat kulinariskt erbjudande vid Torvehallerna nära Nörreport 

Charlottenborgs palats vid Kongens Nytorv,  delvis byggt av återanvänt tegel från Kalö  på Djursland - där Gustav Vasa satt fången, ni minns.
I dag en modern konsthall - vi såg bl.a. intressanta verk av Yoko Ono.
War is over if you want it.

Bertel Thorvaldsen har skapat bilden av Jesus, Många människor vet i dag att det var just så som han såg ut ("Josefssons pojk", för att tala med Magnell). Så här såg till exempel foten ut.
Thorvaldsens museum är en fascinerande byggnad, vad man än tycker om antikiserande skulptur och avbildad gudom.

Sade jag att det blåste?
Granen på bilden är förstås inte den förste som kommit lite på sned i Nyhavn

Om man bor på ett hotell som heter Maritime - och det gjorde man - så skall man förstås åka båt -

- och det gjorde man. Flera gånger faktiskt.
Här ressällskapet på en liten rundtur i hamnen.

En annan båtfärd tog oss till den relativt nybyggda (2005?) operan.
Arkitekturen är slående, och faktiskt ställvis väldigt vacker
Salongen är inbyggd i ett väldigt träklätt hjärta, en ask i en ask.

Vindlingar på tredje raden.
Ljudet är dock bättre på tredje raden vid Gustaf Adolfs torg än på tredje raden i Köpenhamn.
Och föreställningen, då?  Tjavars, det finns nog skäl till att "Flickan från Västern" är en av Puccinis minst spelade.
Den behöver en halvlek för att alls komma igång.
Men väldigt fina sånginsatser på flera håll, särskilt Ann Petersen som Minnie. Och orkestespelet.

Och så här ser huset ut utifrån. Värre exempel på samtida arkitektur har förvisso skådats.

Men Danmarks guldålder inträffade som bekant för sådär 200 år sedan. Vi snuddade den vid en sväng på Glyptoteket och var alltså som hastigast inne hos Thorvaldsen, men gjorde också ett premiärbesök på den Hirschsprungske samling.
Här har A-L dock fått korn på bekanta från en tid något senare än den som kallas Guldalderen.- med en av PS Kröyers mer bekanta Skagenbilder i centrum.

Själv fastnade jag för motivet "Änglar på turistutflykt till Kinesiska muren".

- och inspirerades till en bild i klassisk guldalder-stil

Ja, vi klämde några wienerbröd och tog någon öl - och åt anka eftersom det var Mårtenshelg - och lite annat gott, men måltiderna tycks inte ha fastnat på bild.

Och så såg vi - på en pub, inte på plats - playoffmatchen Danmark-Irland.

"Lortekamp", det vill säga skitmatch, sammanfattade en av de andra åskådarna med instämmande från oss alla, danskar, irländare och svenskar. Den fick matcherna Sverige-Italien att framstå som underverk av individuell skicklighet, väloljat lagsamarbete och fotbollskoreografi.

Till sist återstod bara att ge sig av

...och återvända hem med en klassisk souvenir till minne av en minnesvärt möte under resan.