KAN man börja för tidigt?

Och som varje år vid denna tid uppstår en diskussion om när det egentligen är tid att börja julpynta och öht fira jul.

Man kunde naturligtvis nöja sig med att säga att var och en må bli salig på sin fason, och att vi får pynta och jula  närhelst vi vill.

Och nånstans i grunden är det givetvis så. Tycker jag.

Men hur det nu är så påverkas vi av vad andra gör, och alla berörs vi av hur näringsidkare och det offentliga förhåller sig.

Om musikanläggningen i butiken spelar muzakupplagor av amerikanska julsånger i oktober är det svårt att undvika. Och om kommunen tänder granen på torget till Allhelgona krävs det mycket blundande om man vill strunta i det.

Och dessutom bryter diskussionen ofelbart ut i de sociala medierna.

Två kategorier är mest aktiva där: puristerna och de extrema tidig-startarna.

Själv tillhör jag som bekant i stort sett de förstnämnda, och jag är övertygad om att vi i stort har rätt – eller ”rätt”, för till sist är det ju en fråga om personliga värderingar.

Men en äldre tradition bjuder faktiskt att det är skyltsöndag på första advent, att adventstiden är fylld av förberedelse och att själva pyntandet görs till jul.

Men jag är i grunden inte rabiat. Den som vill ha det på annat vis må alltså få göra det.  

Det som får mig att gå igång är dels det offentliga julraseriet, främst i stadens butiker och i de olika former av reklam som drabbar oss med orkanstyrka – jag menar, vi är just halvvägs i november och man är redan utmattad av det – dels är det en tendens hos många starta-tidigt-kamrater att hävda att deras sätt numera är det rätta.
Jag är svårt allergisk mot allting som andas den enda vägen.

Jag inser att det är en osäkerhet som talar hos dem, den utifrånstyrdes rädsla att trampa fel, men jag kan inte låta bli att bli provocerad av det.

Och alldeles särskilt när det paras med tankar om att man är djärv och rebellisk som vågar avvika från det som ”alla andra” gör.

Jag har skrivit om det förut, skall försöka att undvika att upprepa mig. Men jag har en fundering ändå.

Det handlar om ifall det faktiskt finns en tidpunkt som är för tidig att starta julpyntandet och julandet öht.

Jag tycker ju det. Jag tycker, enligt ovan, att förberedelserna för julen hör advent till – adventsstjärnan, adventskalendern förstås och de fyra ljusen, men också önskelistorna och julklappsköpen, julbak och julstädning och sådant; ingen lägger väl lutfisk i blöt längre eller gör egen juldricka, men ni förstår vad jag menar.

Och att huset sedan pyntas till själva julhelgen, granen tas in och ljusen sätts på plats, julljusstakarna kommer på borden, änglaspelen börjar snurra och vad det nu är för saker man har i just sitt hem. Och att julmaten serveras och pepparkakor och klenäter dukas upp.

Om allt skall trollas fram den 23 december, eller lite som det faller sig när dagarna står för dörren, är vars och ens fråga – givetvis kan det förstnämnda vara svårgenomförbart av rent praktiska skäl.

Men det bör inte ske i förtid.

Det är min bestämda uppfattning.

Men den möts alltså av mothugg. 

Det finns, heter det, ingen sådan förtid. Var och en måste få avgöra själv och det är ju så himla mysigt att tända adventsstjärnan och dricka glögg och käka lussebullar redan när det börjar mörkna på allvar runt Allhelgona – förlåt: runt Halloween.

Och lite julmuzak i butikerna får en ju bara att glädjas åt julen, eller hur?  Och granen tar man väl fram till första advent, senast? Annars blir det ju så kort, för till nyår skall ju allt vara undan… Man har väl inte julsaker på nyår, heller!?

Som sagt, var och en bör få avgöra själv.

Men finns det ändå inte en tidigaste tidpunkt?

Du som vill börja i slutet av oktober, vad säger du till den som vill börja vid Mickelsmäss?

Och vad är skälet till att någon annan inte skulle kunna dra igång när semestern är slut? Något borde man ju ersätta den numera bortglömda kräftpremiären med.

Och i så fall – då kan man väl börja vid Valborg?  Vårdagjämningen? Tjugondedag Knut? Eller kanske den 23 december föregående år…

Du ser.

Någonstans finns en tidpunkt där även du finner det orimligt.

Vi är överens om det.

Det som skiljer oss är endast och allenast när vi tycker att den tidpunkten infaller.

Tack för ordet.