Det som
slutligt kommer att ta kål på allt som är gott, är den här föreställningen att
man skall vara "en vinnare".
Vinnare koras i tävlingar. Tillvaron är ingen tävling.
Vinnare koras i tävlingar. Tillvaron är ingen tävling.
* * *
Att kunna skämta om det allvarliga är inte samma sak som att
inte ta det på allvar.
Det är alltför många som blandar ihop detta.
En av de egenskaper som tydligast kännetecknar civilisation - och civiliserade varelser
- är förmågan att skjuta upp behovstillfredsställese. När vi nu ser hur snabbt
denna förmåga eroderas uppkommer oundvikligen frågan – vad händer nu med
civilisationen?
Varför skriver folk ”kan inte jämföras med” när de faktiskt
menar ”är inte samma sak som”??
Det är ju bara just det som är olika som kan jämföras.
* * *
Den halvbildade medelklassens låtsas-överklassmanér. Med
etikettsboken i handväskan.
* * *
”Den mest sålda…” ropar
reklamen och tanken är förstås att vi skall vilja ta del, bli en del av den
stora helheten - och förstås att det som många älskar måste vara bäst.
Men för mig frammanar det bara bilden av det monopolsträvande
transnationellt glufsföretag som har det mest gigantiska reklamkontot.
Och som saluför produkter som ingen riktigt kan älska.
Och som saluför produkter som ingen riktigt kan älska.
* * *
Så här ett år post festum slås jag av en egendomlighet i
kritiken mot 2016 års Nobelpris i litteratur: så många gånger postulerade
kritikerna att priset var oförtjänt och fel – och ägnade i stället sin
tankemöda åt att konstruera förklaringar till varför detta fel begåtts.
Gärna i konspiratorisk anda.
Tanken att priset kunde vara
förtjänt kom liksom aldrig in i tankarna, ens för att resoneras bort.
Det priset var också en utmärkt illustration till det att
när många tycker sig begripa är det få som förstår.
* * *
Samhällsdebatten förutsätter oftast att den modernaste
tekniken skall handhas av välbalanserad vetenskap och ett omtänksamt samhälle -
populärkulturen lägger den däremot i händerna på hänsynslösa egoister, blinda fanatiker
eller rena galningar.
Vem har egentligen mest rätt?
Vem har egentligen mest rätt?
* * *
Vad blev det av idén att man kan förstå utan att acceptera?
* * *
Noterat i populärkulturen: Kvinnor vill bli älskade för vad
de är – män trots den de är.
Håller det streck även i verkligheten?
* * *
Barbarerna kommer inifrån denna gång
* * *
Man undrar – hur länge skall myten att ökande klyftor är bra
få fortleva?
Och svaret är förstås: Tills det är omöjligt att fylla igen
dem.
* * *
Demokratins dilemma: Att nästan hela folket måste fås att hata för att man
skall kunna gå i krig. Och den sena insikten att detta inte gynnar freden, utan
hatet.
* * *
Bara när gemensamma regler råder kan människors
sammankommande skapa det goda. Utan regler blir varje människohop ett ondskans
instrument.
Den som avfärdar andra människors liv som skräp hör själv dit - Spretiga tankar mitt i sommaren
"Fortsättning följer - för de andra" - Spretiga tankar i april
"Jag tycker att det var fel låt som var fel" - Spretiga tankar i mars
"2017 – ännu ett år för dem som ser livet som en tävling, inte en gåva?" - Spretiga tankar i januari
"Dilemmat: När man river en mur försvinner också porten som ledde igenom muren" - Spretiga tankar i december
"Dilemmat: När man river en mur försvinner också porten som ledde igenom muren" - Spretiga tankar i december
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar